Att ta en överdos är farligt. Kanske för farligt. Jag kan ta väldigt lätta överdoser. Detta är första överdosen på flera veckor. Jag har haft olika droger, olika personer som gav mig olika sorter överdos. Den sista jag hade gav mig min överdos för ca två månader sen.

När jag får en överdos så blir jag bekymmersfri. Allt bara försvinner. Men det är synd att överdosen går över snabbt. Om jag fick en sån här’n överdos varje dag så skulle jag nog alltid vara bekymmersfri. Men om man har en överdos för många gånger så kan det hända att man tappar gnistan och det vill man inte.

”En överdos är inte lika för alla. Det som en person klarar av kan vara dödligt för en annan.”

Alla kan få sina överdoser på olika sätt. Via musik. Via en person. Via kärlek. Det finns många sätt att få en överdos. Men ibland finns det stunder där man verkligen vill ta en överdos med olika riktiga för att slippa monstret inom sig. Låta varelsen dö. Låta den dö ut. Men jag ska inte förstöra denna stund. Det vill jag verkligen inte och det lovar jag.

Jag har fått min överdos idag och det räcker just nu, plus att jag lyssnar på Blue October så det blir…. Iiih, jag kommer inte på ordet. Hjälp mig att hitta rätt ord? Jag har nog aldrig haft en sån här’n stor överdos. Men varje överdos jag får, har alltid olika minnen. Jag skulle kunna berätta om olika överdoser men det gör jag inte. Jag vill inte rör på dom. Låta dom vila där uppe ifred.

Det finns många som inte vågar erkänna för sig själv att dom har ett missbruk men nu kommer jag ut och erkänner att jag har olika missbruk och ett av dom störa missbruken är att jag blir så lätt beroende av olika människor. Det kanske låter hemskt. Men det är dom som ger mig en ny stund att leva utan monstret inom mig.

Jag vet inte varför jag blir lätt beroende av människor som jag verkligen verkligen tycker om. Det kanske beror på att jag har alltid känt mig ensam. Det har fattas olika saker i mitt liv. Jag har en familj men sen har jag en till familj. Jag har en vanlig familj och sen har jag en familj som vissa i familjen mår lika dåligt som jag och vissa inte. Jag är ledsen att ni får ta hand om mig när jag ligger på botten med mina självmords dikter. Jag är verkligen ledsen. Jag ska försöka må bra. Men det är inte lätt. Men jag är stolt att det finns några i familjen som har börjat klättrat upp till den ljusa sidan men denna familj är speciell och det kommer den alltid allt vara. Jag hoppas att det kommer bli större och större. Jag vill gärna ha mer syskon. =)

Om jag inte hade fått denna överdos idag och någon frågar mig hur jag mår så skulle jag säga att allt står stilla. Allt är dött inom mig. Och då skulle jag få förklara allt igen och igen. Jag vet orsaken till det. I all fall jag tror det. Men jag kan inte göra något åt det. Jag vill inte förklara vad som hände. Det som gjorde mig till den jag är just nu. Det förstörde mig. Jag försvann och monstret och bubblan tog över mitt liv.

”Känslomässig isolering beskriver tillstånd av isolering där det sociala nätverket kan vara väl fungerande men vederbörande inte kan (eller vill) dela svåra känslor med någon.”

Jag vill inte gräva mer. Nu ska jag låta mig njuta av dom sista minuterna innan överdosen tar slut. Jag hoppas att någon kommer att erkänna att dom har ett missbruk. Jag finns här som stöd. Ett stöd som aldrig sviker. Don’t forget that.