Vaknar av att vara jagad
Känner rädsla — blir beredd till flykt
Var ta vägen när man inte vet vad det är som jagar en? Och inte heller var en plats i skydd från detta är

När man får lära sig om svarta håls gravitation som sliter sönder stjärnor
När ens uppfattning om tyngdkraft är det man upplevt själv
När denna grundläggande uppfattning splittras och förändrar synen på omgivningen

Pulsen skenar, tröjan klibbar mot ryggen och handen darrar
Känns som om något är väldigt fel
Allt tolkas hotfullt trots tidigare erfarenhet av motsatsen

När det står att rummet och tiden är ett
Och när gravitation sägs vara krökningar i detta
Hur ska man relatera till denna förklaringen som beskriver något basalt men inte liknar något man tidigare erfarit?

Allt kräver nya tolkningar då den hotfulla situationen skapar eftertänksamhet
Men en eftertänksamhet som stryper förnuftet och allt som ses är mörkt
Och sådana observationer fungerar inte ihop med friska minnen vilka blir ogiltiga

När det sägs att framtid och dåtid existerar parallellt med nutiden
När allt därför upplevs som ut och in och upp och ner och gör allt annat meningslöst
När man får börja om från början

Naken i kylan
Fråntagen sitt språk
Fråntagen alla möjligheter att försvara sig
Och hur detta kanske är oviktigt då ändå fienden är osynlig

Att aldrig riktigt komma åt orsaken, hur detta är vapnet
och kanske även den som håller i det
Att stirra in i oändlighet