Rynkorna försvinner inte när hon ler.
De gjorde de förr.
Jag ser.
På hennes huvud kala fläckar och grått burr.
Jag vet.
-En kopp te, men inte ska jag stanna
-Tror jag på helvetet?
Hon kunde varit min egen mamma.
Min mor.
Eller en bild av mig själv, efter jag blivit stor.
kommentarer
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Inga kommentarer