En text skriven 21/3 som legat och grott i mej en tid – har känt mej mer och mer förbannad ända sedan den senast demonstrationen mot usas krig i Irak.

***

Det finns så många frågor
jag sitter tyvär inte inne med svaren
verklighetens svarta vingar
sveper blod över jorden
liten och rädd kryper samman
i ett hörn av världen
en grym ersättning
för sin mammas knä
blundar,,,
vill inget annat – vill inte se

Bomberna faller
hårda stövlar sprider barnens död
som gössel på en åker
där växer kors och raka stenar
prydda med lika döda blommor
och som ni mina små kära,
för alltid utan älskandets frukt

Kroppar utan verkligt liv
och utan kärlek
sprider allas hopp
för krevaders heta stormar
hjärtan angripna av tvinsotens skrumpnad
kallar sej soldater – aggerar som maskiner
söndrar allt och gör ruiner. – Förbannade helvetes mänsklighet!

Dödsindustrins effektiva lönsamhetslögn
ger bedövade arbetare bröd på sitt bord

Förbannade hjärtlösa satar!

De sofistikerade dödsteknikernas uttänkare
atomstrålningshotets konstruktörer
i tjänst hos dårskapens makter
må era hjärnor ruttna
och er förbannade snikenhet uppenbaras
som feta maskar
krypande ur era blinda ögonhålor
må världen skåda ert destruktiva värv
som den morallösa drift det är – en ängslig strävan
att få en liten klapp
pÃ¥ era själösa skallar… – Synd att det inte naturen satt gränser
för den förbannade dummhetens inteligens!

Och mitt i allt detta
en inflation av böner
ropade till alla helgon
rabblade på jordens alla språk
riktade till himlens alla gudar
gråtna i förtvivlan i all mänsklig tid
bön om lindring, bön om svar
p̴ fr̴gan Рvarf̦r?

men då bilan faller
finns bara ekot kvar

tystnaden från gudars hägn
talar nog så tydligt
nåden som livet ber
kan ej flämtas
då livet flytt och
lämnat kvar sin rädsla
i det intighetens tysta mörker
som återstår i eviheters livlöshet
förutan gudars hopp och drömmen kärlek

barnet gråter
barnet innom dej och mej Рgr̴ter barnet f̦r sin egen skull
är frågan,,,
eller för att livet snart nog
inte längre går
att leva?

Men du lilla barn Рvad var d̴ v̴rat liv?

...jo de e sant – där fanns ocksÃ¥ glädje
utanför livets hårda kamp
skrattade vi – ja visst gjore vi !

Vid sidan av all lemlästning
sjöng vi våra nonsenssånger
vid sidan av allas kamp mot alla
där inga medel skyrs
och blodet ur ett skändat barn
prisas högt av glupska flugor
där log vi åt vårens första fjäril
eller barnets första steg
där i denna värld dansade vi till musiken
när den enes död blir den andres bröd
trots vart livs förtvivlans rop på nåd
en bön att skona liten rädd och vilsen
människa som djur
i livets trånga bur
ett fängelse av skräck
för död och pina
och den obegripliga oron som mången bär
att det efter sista ögonblickets
flammande sekund
ska vara slutet på vårt liv för evig tid
en lättnad kan nog ändå tyckas
om vi jämför med det som ännu är…