Han är ingen som vet hur man ska börja
om det ens finns ett sätt att börja på
Hans skäggstubb får inte honom att se äldre ut då det täcker ojämnt och är glest
När han räknar omvandlar han talen till bitar i kakelmosaik som bilder i mönster
Beroende på operation låter han mönster omformas enligt olika ritualer till svaret han söker

När han var barn låg han ofta på diskbänken och kikade på mosaiken
I ungdomen satt han vid köksbordet och undvek att bli uttråkad genom att studera mosaiken och låta den bilda mönster
Ibland såg han mönster i strukturen hos fogmassan och andra i kaklet
Genom att låtsas flytta mönster i olika riktningar sammanförde han dem med andra mönster för att bilda komplexa sammanhang

I skolan påmindes han av mosaiken genom rutorna i sitt anteckningsblock
Han började bilda mönster bland rutorna och upptäckte att den förmåga och metod han använt i mosaiken där hemma kunde överföras till matematiken
Istället för att räkna som läraren undervisade dem översatte han alla tal till mönster i mosaiken där han vant utförde operationerna

Att räkna såhär är inget som gör han överlägsen i vad han kan lösa för matematiska problem
eller hur snabbt han löser dem
Det är bara mer naturligt för honom
Att räkna som läraren undervisade skulle kännas som onödigt besvär
När läraren krävde lösningar och inte bara svar på problem försökte han visa hur han använde olika mönster
Läraren skakade på huvudet och misstänkte honom för fusk

Likadant som han är osäker på hur man ska börja tvekar han inför hur ett avslut ska formas
Hans tankegång går inte i kronologiska händelser, linjära förhållanden eller över grafer där början och slut är tydliga
Mönster i hans resonemang är ytor som kan sträcka sig mot horisonten
Rytmer han funderar i är olika sorters brus som jämt finns i bakgrunden
Då han fokuserar på en rytm hörs den tydligare och om han låter den möta en annan kan förgreningar eller korsningar uppstå