Han har många men aldrig tillräckligt
hyllor fyllda till bredden
Staplar på fönsterbräden och längs väggar
allting själlöst

Han har ett jobb han går till
Han kör dit men tänker att han ska börja cykla istället
Det är en tillverkningsindustri där han gör sådant som en robot skulle duga till
Istället för lön får han ibland bara socker, smärtstillande och en skvallertidning

Varje dag när han kommer hem sätter han sig på pallen vid skrivbordet i åtanke att skriva färdigt brevet till sin älskade och fiende i samma person
Men det är sällan han skriver något och om han skriver är det några få meningar
Han har inte insett att han aldrig kommer färdigställa det
Detta kan hänga ihop med eksemet som han inte vill erkänna
eksemet som grott i kallsvetten längs underarmen som pressas, gnids mot skrivbordet

Brevet och den det är tillägnat är hans mest utmärkande relation
I övrigt är det mest tillfälliga kontakter under fikarasten eller över ölen
inget man kan luta sig mot direkt

Han äter inte sin frukost
utan han stoppar ransonen i munnen, tuggar och sväljer så fort som möjligt för att slippa smaken
Det är mer en ritual och en vana än en måltid
Denna frukost tillsammans med hans arbete och brevet är dom få fasta punkterna i hans liv och person
Hans beskrivning blir inte tydlig genom egenskaper, intressen eller attityd
För att avbilda honom måste hans helhet beskrivas i kontinuerlig förändring
eller en oändlig vandring där varje steg är ett snedsteg
Att gå vilse är hans sätt att hitta hem

För att överleva sitt liv har hans besvikelser blivit hans förväntningar
Med denna inställning har dock inte drömmar ersatts av fasor
Istället har den gjort att drömmarna fallit ur fokus då hans guide är hans begränsningar och inte hans vilja
Vilket gör han oberoende av strävan mot olika mål
I prövningar och misslyckande utvecklas han och hans konturer blir tydligare
Han kan lära sig mer och utforska tillvaron grundligare så än om han siktat på sina drömmar

Det är svårt för honom att finna fokus längs den röriga vägen han färdas utmed
Det är inte heller vad han borde göra
hans fokus är undvikandet av densamma
En stor del av hans uppmärksamhet får förkylningsblåsan innanför hans ena kind
Vad han än gör finns det pilar i hans medvetande som pekar på blåsan
I hans vilja formas en önskan om att pressa sig mot skyltfönster tills dom spricker
Bara för att få uppleva en kort stunds närvaro utan tankar och förnimmelser av blåsan
en stunds verklig närvaro

Om han ska ge sig på skyltfönster skulle han gärna vilja ha sin kamrat stående jämte honom
Mest för att det ska se snyggt ut
inte för att denna kamrat skulle ge stöd
Kanske för att denna kamrat kommer läsa brevet han skriver även om det är menat för någon annan