en mor håller om sin dotter varje månadsskift samma
sekunder som nya löften slår rot om att verkligen älska
att hon givit livet till helt fel själ och om att uppskatta
livsgnistans existens även om den aldrig prydde
de ögon som den borde

en pojke öser romans i singular genom
varenda glasruta i stan för han har aldrig
varit med om det mer än en gång och
svär på att det verkligen var den sista innan
han hamnar på
håkan hellströms bänk där han delade första folkölen
med varenda lyssnare

en far kedjeröker till trettioårs gamla skivor och
andra världs kriget i tavlor på väggen viskar
förmodligen om hur många som stupat och om hur
han hade velat vara samma historia som
sin fadersgestalt i blått på ett svartvitt fotografi

en flicka upptäcker att tårar också faller från höga höjder när
hon dansar på balkongens trä av solskensglädje och
hon vill understryka att det aldrig
var sorg när hon sparade sitt sista andetag till luften och
blev transparent för att se om det gjorde ont att
ge livet ett leende