jag försökte skala av himlen med
sexsträngade gitarrer och
de våldsammaste skriken i stan men
så fort du slängde med huvudet
och blåste undan en lugg
sprayad med något billigt såg jag
stjärnorna falla i dina ögon och
många ville bara kasta sig
kring dina höfter och
nypa dig i armen
viska att detta verkligen är
på riktigt med
söndertuggade whiteboardpennor
framstuckna ur byxfickorna medan
jag istället skulle ha gett dig
varenda liten förmåga att
drömma vidare tills dina
lungor sprack men
nu blev jag bara ett par av alla
skolflickeläppar och
söndagsfyllor när
solen gick upp bakom din rygg och
luften sade allt om att jag aldrig
borde ha trott något om
dig på mina lakan eller
våra fötter ihoptrasslade en
färglös måndag eller tisdag

och du säger att vi ses vid
nästa ingång eller på nästa
arenas knarrande golv när
du står två meter ifrån
sjunger så att kanterna
smälter hos mig och
alla andra flickors hjärtan men
det ironiska är att jag känner hälften
av allas hjärtslag och
jag känner att du har påverkat dem
också
och efteråt står du med
hemska skrattgropar som jag
faller ner i gång på gång och
du säger att jag är speciell
att ingen av de andra räknas för
det var bara jag som kändes mellan
alla höga toner och ballader innan
du måste checka in
på nästa hotell med
någon halvnaken platinablond
personlighet som du
slår sönder
nattens bekymmer med
utan att jag ens har
en millimeter av
dina tankar för mig själv