kanske är det
mina tankar som viskar vasst
alldeles för nära ditt hjärta när
jag låter mitt huvud tynga
ner din bröstkorg i obefintlighet
och kanske är det orsaken till
att blodet rusar för snabbt i din kropp
när själen har flytt och jag finns kvar
redo att börja räkna hjärtats slag när
de inte längre slår

eller så är det
bara du som reser dig stramt upp
en kväll i november för att
be mig gå även
om jag fortfarande har halva dig
i mina händer och dina hårstrån
längs mina axlar som om det vore
sommar och bomullslinnen
trots minusgraderna i mina ögon
på vägen hem