Det är så lätt att ta saker för givet.
Att vara van vid något.
Som att Någon gör något för en,
något som man inte förtjänat.
Men Någon gör det,
för att den inte bryr sig om att det är oförtjänat.
Eller inte inser det.
Men till slut inser Någon.
Och då står man där.
Utan Någon, eller någon annan.