den här texten

Skribent
infoterror
Texttyp
artikel
Inlagd
28/1 -07 kl 17:31
Visningar
314

etiketter (?)

kritik musik

Logga in för att lägga till etiketter.

fler texter

Fler artiklar av infoterror:

Svart och vitt

Jag får ofta höra från humanister och mångkulturförespåkare hur européer hycklar när de lyssnar på metal, då jazz och blues ursprungligen ska ha varit “svart” musik. Man hänvisar till Black Sabbath och pekar på hur deras musik var starkt influerad av blues. Det är väl knappast någon nyhet att Black Sabbath var influerade av blues, och att det i mångt och mycket var detta band som lade grunden till 80- och 90-talets tungmetall, som senare kom att divergera ut i bl.a. dödsmetall och svartmetall. Men att hävda att metal därför är “svart musik”, är att helt vara ute och cykla. Det har blivit ännu en mångkulturell klyscha att hänvisa till argumentation av denna typ, och som nihilist vill jag inte vara sämre; det är dags att slå hål på myten kring “svart musik” en gång för alla.

För det första kan vi konstatera att blues i grund och botten inte är speciellt avancerad musik, om vi ser till det rent kompositionsmässiga. Synkoperingstekniken och den pentatoniska tonskalan som blues bygger på, är så pass simpel i sin natur att i stort sett alla kulturer världen över har byggt sin folkmusik på samma vis. En snabb genomgång av tillgängligt forskningsmaterial kommer att visa hur såväl afrikaner som asiater och européer sedan långt tillbaka i tiden, har spelat musik baserad på den pentatoniska skalan. Här begår mångkulturalisterna misstag nummer ett: blues är inte musik som afrikaner i isolering har uppfunnit. Det är en kosmopolitisk kompositionsstil, som nästan kan kallas universell.

The enslavement of Africans in America was the main factor in the development of jazz. African music had a long-history of being rhythmically complex, with fairly repetitive melodies and little or no harmonic changes. Much of the Christian church music of that era was based on simple harmonic changes, making it singable for congregations who had no musical training.

Adaptations of the Africans, the blues, gospel and Dixieland styles were the result of the interaction between the African and European / Christian cultures. The blues scale, which was a principal element of African melodies, inspired the evolution of rock and roll, funk, bluegrass, R & B, jazz and the overall sound of American music. 1

För det andra måste vi förstå den rent historiska aspekten av blues och jazz. Många verkar tro att de afrikanska slavarna redan hade bluesmusik med sig i bagaget, då de exporterades över till Amerika för att arbeta på plantage. Detta är fel. Afro-amerikanerna började spela blues under influens av bl.a. europeisk folkmusik från Skottland:

A study into the roots of gospel music by an American professor has lead the accomplished musician, who has played with Duke Ellington and Dizzy Gillespie, to conclude that the “good news” music sung in black American churches originated from Scotland, not Africa.

Professor Willie Ruff, of Yale University, said the roots of the music derived from evangelical spirituals and blues and jazz, had more to do with the crofters of the Outer Hebrides than slaves on US plantations.

[—-]

“There is a notion that when African slaves arrived in America they came down the gangplanks of slave ships singing gospel music – that’s just not true. What I’m talking about here pre-dates all other congregational singing by blacks in America.”

[—-]

“Scottish emigrants from the Highlands, and the Gaelic speaking Hebrides especially, arrived in parts of North Carolina in huge numbers and for many years during the slavery period black Africans, owned by Scottish emigrants, spoke only the Gaelic language. I found, in a North Carolina newspaper dated about 1740, an advertisement offering a generous reward for the capture and return of a runaway African slave who is described as being easy to identify because he only speaks Gaelic. There is no doubt the great influx of Scots Presbyterians into the Carolinas introduced the African slaves to Christianity and their way of worship,” he said. 2

Inte nog med att det var européer som lade grunden till “svart blues”, utan det var även européer som gav afro-amerikanerna den kristna tron, vilket senare utmynnade i det som vi i dag kallar “svart gospel”. Att afro-amerikaner utvecklade blues och jazz är dock inte helt irrelevant i metal-sammanhang. Det skulle vara direkt fel att hävda, att dessa stilar inte skulle ha utövat en influens på föregångare som Black Sabbath och the Doors. Men det gör inte metal till “svart musik”, och definitivt inte jazz eller blues till detsamma, utan snarare dess grundinfluenser till kosmopolitisk musik. Lägg märke till att Black Sabbath bröt sig fria från simpel bluesmusik. De använde improvisationen från avancerad jazz och strukturerade den efter samma kompositionsmönster, som återfinns i klassisk musik. Det är detta som slutligen gör metal till en europeisk musikstil: den överskrider både “afro-amerikansk” jazz och asiatisk rock, och närmar sig i stället den konstnärliga fulländningen i klassisk musik, både innehållsmässigt och rent kompositionellt.

Precis som i fallet med klassisk musik, måste lyssnaren av metal förstå den strukturella uppbyggnaden för att därpå kunna förstå vad musiken vill kommunicera. En symfoni består av huvudtema, deltema, en rad olika transaktionella tillstånd och improviserade delmoment, som noggrannt följer en övergripande kompositionell struktur. Metal bygger på samma mönster, om än i en mer simplifierad form. Det absolut bästa som skapats i metal-musik har därför, föga förvånansvärt, överskridit hela genren och i stället blivit klassisk musik inkarnerad i modern instrumentation. Lägg även märke till likheterna i innehållet mellan klassisk musik respektive metal: heroism, idealism, religion, spiritualitet, naturmystik, romantik, krig, utmaning, mytologi, poesi etc. Flera av de största namnen inom modern metal har öppet förklarat hur de inspirerats av klassiska kompositörer. Var det bara jag som lade märke till hur Bathory byggde slutstycket i sitt album “Twilight of the Gods” på Gustav Holsts fjärde stycke från “Planeterna”?

I samband med detta är det direkt löjeväckande att hävda att jazz eller blues skulle stå “över” metal rent musikaliskt. Blues och jazz använder sig av synkopering, i fallet med jazz på en mer avancerad nivå, men dessa stilar är improvisativa, utan strukturell komposition. Därför har de heller ingenting meningsfullt att kommunicera med lyssnaren, utan blir underhållning för identitetslösa bohemer. Metal, likt klassisk musik, bygger på en episk struktur – ungefär som att läsa en saga – men är samtidigt improvisativ i samma anda som jazz, och undviker därmed att falla platt till marken som blues gör. Vem som helst kan onanera på saxofonen i två timmar och kalla det “abstrakt konst”, men hur många kan komponera en Bruckner-symfoni i hyllning till naturen? Om vi synar innehållet i blues och jazz så får vi även detta bekräftat; olycklig kärlek, individualism, pacifism, humanism etc. Jag skulle vilja gå så långt och påstå att blues och jazz rent konstnärligt, står på ungefär samma nivå som Britney Spears.

Den religiösa och politiska aspekten – för det är så vi måste se på de ihärdiga myter kring krediteringen av utomeuropeiska folk för vad européer skapat och uppfunnit – har intressant nog levt vidare in i modern tid. Vi är alltför bekanta med det rådande klimatet i Sverige, där invandrarungdomar spelar upp en “gangsterroll” utifrån afro-amerikanska rappare. Det intressanta i sammanhanget är inte så mycket att de förbiser sin egen ursprungliga kultur, utan att de tror att hip hop är “svart musik”, som rebellerar mot det vita (europeiska) samhället. Lustigt nog är även detta en modern, mångkulturell myt. Hip hop och rap uppfanns inte alls av svarta, utan av det germanska synthpopbandet Kraftwerk, som praktiskt taget lade grunden till modern hip hop så som ungdomar i dag känner till den:

By the late ‘70’s and early ‘80’s, most American bands had heard and were greatly influenced by Kraftwerk. One of these people was Afrika Bambaataa. Often recognized as the godfather of hip-hop, he began mixing styles of soul, funk, rock, jazz and reggae into his music (Mitchell, Gail “Afrika Bambaataa” in Billboard,8/10/02,Vol.114 Issue 32). But it wasn’t until the release of his “Planet Rock”, a song that sampled Kraftwerks “Trans-Europe-Express”, that gave this artist his recognition as well as give Hip-Hop its true form or sampling, steady rhythms and consistent electric beats (Baker, Arthur & Afrika Bambaataa “And We Danced” 3/24/99).

[—-]

As the ‘80’s were coming to an end the bands spark had died and they disbanded, but this did not stop the influence on the future. By the ‘90’s, bands like Ministry and numerous hip-hop artists were still mentioning how influential Kraftwerk was to their music. In fact the bands music was even sampled in the Simpson’s cartoon as well as used in Michael. 3

Om du lyssnar på Kraftwerk finner du genast hip hopens signalement: monoton slagverksrytm varpå fria melodier cyklist löper, emellanåt ackompanjerad av en fri, vokalisk sång, som inte nödvändigtvis men händelsevis kan åtfölja den grundläggande melodin. Sveriges “rebelliska” invandrarungdomar har här mycket att lära, då de tror sig revoltera mot det samhälle som våra mångkulturella politiker vill införordna dem i. Hur dessa ungdomar hade tänkt sig bryta sig fria från det svenska samhället, samtidigt som de både bortser från sin egen kultur och anammar en vit, europeisk kultur, och till sist slutar som ännu en identitetslös arbetare i det globala marknadsekonomiska systemet, är inget som verkar bekomma dem. De får fortsätta digga vidare till sina rap-kungar, som antagligen vid det här laget för länge sedan blivit kapitalistiska miljonärer. Lösningen på mångkulturens problem ligger inte där.

Intelligenta invandrare kommer förr eller senare att söka sig till nationalistiska grupperingar, och inse de problem som de delar med oss svenskar: vi har båda blivit grundlurade av finansherrarna, som sitter vid makten, i tron att vi ska berika varandra, fastän vi i verkligheten håller på att ersätta våra kulturer med materialism och global ekonomi. Vårt enda hopp är därför att förändra samhällets design, så att korrupta individer som Reinfeldt och Persson aldrig får möjlighet att vistas inom den politiska sfären, samtidigt som vi måste hjälpa invandrare att bosätta sig i sina ursprungliga länder, så att de där kan påbörja en kulturuppbyggning, lik den som Sverige en dag förhoppningsvis kan få uppleva.

1 Frank Singer, “Jazz Perspectives”
http://www.franksinger.com/origins_i.htm

2 The Independent, “Gospel truth: Hebrides invented church spirituals”
http://news.independent.co.uk/uk/this_britain/article87730.ece

3 Thisismyhole, “Power Up”
http://thisismyhole.homestead.com/files/power_up.htm

kommentarer

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

  • emmamagdalena, 9/2 -07 kl 12:30

    Oj! Här fanns det mycket att irritera sig på. För det första så slriver du att “Synkoperingstekniken och den pentatoniska tonskalan som blues bygger på, är så pass simpel i sin natur att i stort sett alla kulturer världen över har byggt sin folkmusik på samma vis.” Bluesmusiken bygger inte på en pentatonisk skala, utan på bluesskalan som innehåller sex toner, och klangmässigt faktiskt skiljer sig ganska markant från den pentatoniska skala som ofta används i asiatisk musik. C-bluesskalan: C Eb F F# G Bb©. C-pentatonisk skala: C D E G A©. Som du själv ser är det inte riktigt samma skala… Att all världens folkmusik i princip skulle innehålla samma synkoperingar är en väldig generalisering. Till exempel östeuropeisk och indisk folkmusik använder sig av udda taktarter på ett lika naturligt sätt som t.ex. latinamerikansk folkmusik INTE gör det. På tal om skillnader folkmusiktraditioner emellan kan också nämnas Indiens folk/konstmusiktradition som bygger på ett mycket större tonmaterial än växterländsk musik eftersom indisk musik även innehåller kvartstoner. (Västerländska skalor delas in i halvtoner). Indisk musik har alltså många fler toner att röra sig med. Hur som helst. Ditt påstående att “Därför har de heller ingenting meningsfullt att kommunicera med lyssnaren, utan blir underhållning för identitetslösa bohemer.” är förutom att vara hyfsat provokativt också ett stycke anklagelse utan grund, om du frågar mig. Improvisation och komposition är samma sak, med den skillnaden att improvisatören måste komponera i stunden, medan den icke improvisative kompositören har obegränsat med tid för att tänka igenom hur hon eller han vill ha sitt stycke. Efter att ha snabbläst din text har jag uppfattat det som att ditt huvudsyfte är att likställa metal med konstmusik. Är det en riktig tolkning? Min åsikt är musik aldrig borde värderas. Därför tycker jag att du skjuter dig själv i foten när du i nästa sekund går till angrepp mot jazz- och improvisationsbaserad musik. För övrigt innehåller jazzmusiken av idag (och förr) oftast inte bara improvisation, utan även strukturerat låtmaterial. Även själva improvisationsdelen kan (och brukar) också den struktureras upp av vissa på förhand bestämda “regler” eller mallar. Kolla gärna in länken till M-base (kort sagt ett kollektiv för musiker som vill hylla jazzens afrikanska ursprung): “http://www.m-base.com/mbase.html” eller bara: “http://www.m-base.com.

    Svara gärna på mina kommentarer. Det skulle vara intressant att diskutera vidare!

  • infoterror, 9/2 -07 kl 19:45

    Tack för korrektionen ang. den pentatoniska skalan, ska se till att uppdatera texten!

    Ang. variationen i indisk folkmusik: här skulle jag ha specificerat mig ytterligare; jag pratar om de indo-europeiska kulturerna och inte bara de “europeiska”. Min poäng: varför ge svarta äran över en musikstil som egentligen varit under starkt inflytande av vit musik? Varför kan vi inte vara ärliga mot varandra och ge varandra credit för det vi har skapat? Om grunden till blues och jazz härstammar från skotsk folkmusik, varför påstår man i massmediala dokumentärer på TV att afroamerikaner uppfann det i kulturell isolering? Här kan vi prata om verklig rasism!

    Att inte värdera musik (eller konst överhuvudtaget) är detsamma som att säga att Beethoven är lika bra som Britney Spears. Det verkar för mig vara fullständigt vansinnigt. Oftast använder man sig av relativism för att dölja olikheter mellan människor, då dessa olikheter ofta innebär en naturlig hierarki, vilket vi i dag brukar kalla “intolerans” eller “fascism”. Vad vill Britney Spears resp. Beethoven uttrycka genom sin musik? Ställ dig den frågan :)

    Modern jazzmusik kan vara strukturerad, men inte på samma sätt som klassisk musik är. Skillnaden mellan improvisativ och ej-improvisativ musik tror jag inte är så intressant, snarare vad musikerna kommunicerar genom sina verk (metod och resultat är två olika saker, men likväl sammanbunda). Jazz och blues kan vara improvisativt strukturerade, men endast inom sina egna musikaliska ramverk. Variationen i känslomässigt tillstånd når sin spets i klassisk musik, medan “jam” för en van lyssnare mer eller mindre står stilla på samma plats och stampar. Metal bröt sig fri från jazz/blues och närmade sig den strukturella variationen i klassisk musik.

    Tack för feedback!