”DIN TJOCKIS”.

Att växa upp och vara tjock, fet, knubbig, rund, du med den rondören.
Alla dessa epitet var för mig en vardag på grund av olika omständigheter.
Jag hade normal vikt upp till jag var tolv år. Sedan råkade jag ut för panikångest
Genom detta fick jag tabletter och jag gick upp i vikt.
Kläder var svårt att köpa på 60-talet för kläderna var ju anpassade efter ”normala”
förhållanden.
Man blev naturligtvis kallad för det ena eller det andra.
Jag hade förmågan att säga ifrån både verbalt och med knytnävarna.
Men tyvärr är det inte alla som kan det.
Det fanns bara jag som var tjock i min klass. Bara det gjorde ju att jag var påpassad.
Jag ska inte klaga utan jag klarade mig på grund av mitt sätt.

Tar man idag är det tyvärr så att man är ”tjock” i mångas ögon. Allt är ju relativt.
Vi är mycket kroppsfixerade i Sverige. Det kan bli mångas öde.
Vad är det som gör att man blir sämre människa bara för att man är tjock?
Jag tror att alla behöver en ”hackkyckling” För att själva må bra.
Man kan ta hönsen till exempel. Blir någon avvikande hacka de andra hönsen nästan ihjäl denna stackars höna.
Detta beteende har vi människor också.

Att detta är ett samhällsproblem det är jag på det klara med. Att människor äter för mycket och rör på sig för lite.
Sedan är ju naturligtvis anlagen där och hur låg sin ämnesomsättning är.

Hur gamla vi är och hur vi se ut är något av ett dilemma i Sverige.
Vem har sagt att man måste se ut på ett visst sätt.
Detta är starkt problem inte minst hos tjejer. Det smala idealen ser man på affischer tidningar och naturligtvis på TV.

Som i alla andra fördomar är det nog så att lär man känna de människor som kallas
för tjocka. Betyder nog inte kroppsmassan något.

Om man vill göra något åt det finns det ju faktiskt bara två sätt Att äta mindre och röra sig mer. Det har jag gjort i snart 30 år och har en ständig kamp mot att bli tjock.
Jag trodde inte själv när jag vägde 150 kilo att jag skulle gå ner i vikt.
En läkare sa till mig att börja motionscykla så ska du se. Jag började och det var jobbigt i början. Nu cyklar jag varannan dag om det regnar blir det inomhus men är det bra väder blir det tolv mil ute.
Så ger man sig den på det så visst går det.
Men det som jag tycker är att tjocka människor blir behandlade som om de inte var människor.

I många fall är det omständigheterna som gör att man blir tjock. Detta är naturligtvis ett samhällsproblem. Jag är helt övertygad om att ingen vill bli tjock?
I alla fall inte jag när jag vet idag hur jag känner mig. Jag vet vilken frustration att bara vara. Men jag tror det är lättare idag när kläderna kan vara stora och rymliga.
Det var ju en omöjlighet när jag växte upp.

Men tror inte man är sämre människa för man är tjock. Det har nog inte med det att göra.
Men tyvärr blir det ett epitet att om man är tjock har man mindre i huvudet.
DEn mindre toleransen är för att masmedia har ett
drev att ena dagen ska du banta nästa dag ska du äta eller nästa dag dör du om du äter.
Tv har ju också blivit helt tokig. Detta medel har ju faktiskt bidragit mycket till att människor blir diskriminerade idag. Här borde finnas en spärr någonstans. Vi måste acceptera varandra hur vi än är.
Tänk om alla skulle se likadana ut det vore väl riktigt tråkigt.
Lycka till med kilona.

Bosse (grapen) 57 år- 86 kg tung