Vid tågstationen som vanligt
På taket ovanför där vi står: en skakande stolpe
Vi tror det är tåget som är på väg som ger knäppningarna i takplåten
Kraften i vibrationerna ökar och ger ljud precis som ett ankommande tåg
men egentligen får stolpen rörelse
glider längs det sluttande taket, över stuprännan

Reagerar med flykt i sinnet nästan samtidigt som stolpen körs in i nacken på mig
En annorlunda smärta, en ny, då stolpen av gravitationen dras inuti oss
längs hela ryggraden
Ingen i omgivningen ser oss
Ingen har givetvis märkt något
Eller snarare har alla märkt något så intensivt att deras blickar inte vågar skåda mig
Det är tryggare att låtsas som om inget hänt och fortsätta i sina invanda spår
En rädsla för scener, något nytt, att visa sig osäker, låter oron av att låtsas vara ovetande väljas före att ta tjuren i hornen

Illusionen av fri vilja när alla har en stolpe inkörd längs ryggraden
Vi tänkte gå på tåget men stolpen tvingar oss på annat håll
Vi kände för stolpen och lät den ta beslut
Vi drogs kors och tvärs genom stolpens kraft
som ett rö för vinden
Enda skillnaden är att jag fick en riktig påle inkörd genom ryggen
Även om vi inte kan stå upp efter detta ingrepp
har vi säkerligen en vidare fri vilja än dom med ett imaginärt hänsynslöst spjut i sig