du är som min sol i denna kalla vinternatt,
min skinande snöflinga i månadens mörker.

du är som min vägledande stjärna på himmelen inatt,
den som visar vägen när molnen av problem skymmer resten.

du är som en sköld för mitt hjärta när alla kastar vassa pilar.
pilar som du missar gör du allt att dem ska sluta blöda. ( och du försöker hela alla sår, så dem som från början igen )

du är som min kraft till livet.
den som driver iväg med mig – fast världen har stannat.

så förklara för mig,
varför alla dessa bråk och tjafs
om saker som inte ens är hälfen av storleken på vår vänskap.
bråken som verkar förbjuda dig från att låta mig betyda någonting för dig?