På en gata i St. Petersburg
står ett litet barn
ur hans mun kommer rök
andetagsånga
när han sjunger

Han sjunger om en flicka
med bruna ögon och lockigt hår
Mischa är hennes namn

Han sjunger om hur Mischa
ensam och frusen är
Hur hon vandrar från port till port
men ingenstans får komma in

Pojken sjunger klart och rent
även om hans läppar spruckna är
När han sjunger för det han vill ha
en kall november dag

På gatorna bor skuggor
skuggor av människoliv
Och alla vill de gärna ha
samma sak som pojken
En kamp för livet
en jakt efter det alla av dem saknar

Och förbi går alla människor
för dom är skuggorna bara rök
som de ser förbi, de platsar inte
i deras vackra liv

Men ur pojkens mun
dansar det fortfarande ut rök
när han sjunger för ett liv
utanför skuggorna
ett liv av värme