Jag skrev dikter på din nakna hud,
med bläck.
Grammatiskt inkorrekt & med spretiga versaler.
Läste dem, värmde dem med din kroppsvärme.
Jag skar ord på min arm,
ord du aldrig ville röra med dina händer,
ord du aldrig vill ta i din mun.
Skulle finnas där för alltid
och ständigt påminna dig om
det du aldrig ville lyssna till.
Ord jag slog upp i en ordbok,
Ord som jag kunde stava,
Men som jag aldrig, aldrig sa högt.
linus, 20/6 -03 kl 10:54
gillar den mycket – den satte fart på min morgonhjärna.
Mästerotto, 24/6 -03 kl 18:46
Jodå. Gör en till!