Som en vind som tar tag i mig och drar med mig flera meter fram.
Jag vet inte var den kommer ifrån och jag funderar inte heller över det, för nu kan jag se bak på Dem utan att kräkas av rädsla och Dom är tillräckligt långt borta för att jag ska slippa höra allt De säger så tydligt, kan stänga det ute relativt bra.
Till ytan känner jag seger, men djupt där inne vet jag ju att jag är ju fortfarande kvar i samma evighetslÃ¥nga tunnel, och Dom är fortfarande efter mig och kan komma ikapp mig när som helst…