Att följa kärleken
känns som det mest naturliga
men vad det är
och om det är bra
och kommer att fungerande
kommer helt naturligt i andra hand.

Än så länge
har vi ingen varudeklaration
stämplad i pannan eller på skinkan
en liten streckkod
som kan läsas av
med den lilla portabla
streckkodsläsaren
som man blivit lärd att ta med sej
då man är ute och raggar.

Nix – och jag hoppas
att vi inte kommer dit – jag vill det oförmodade
det mänskliga mötet
då allt är oskrivet
utan fixerad förväntan – alltså rakt in i vänskapens,
kärlekens eller glömskans äventyr
utan givna instruktioner
och utan att bry mej om vad “dom”
dom andra ska tänka.
Det är inte deras äventyr
det är det nu som uppstår
av vad skäl det vara må
i stunder då vi inte reser våra gränser
ögonblick av mod
kan ge ögonblick av lycka,

kanske mer än så...