det mest irriterande som finns är att en rät linje i matteboken inte är rät om man tar fram mikroskopet
det mest irriterande som finns är att leva i denna soppa ihophållen av tejp
alla steg över döda kroppar och undantag förbi moralen
alla eufemismer och tabun
alla förbiseenden och förnekelser
avsaknaden av fantasins fulländning och genialitet
alla rättelser och tillbakatagande
en värld utan sanningar där tolkningar styr

nuets perfektion som spricker i nästa stund då dåtiden äter upp den och framtiden tar vid
varför måste det finnas en skillnad på dåtid och framtid?
varför ett fokus, nuet, däremellan?
nuet, den gula fläcken som gör oss trångsynta, borde skrotas för att ge allt samma skärpa