en svart färg som inte ligger i ett lager ovanpå utan blir ett med underlaget
en svart färg som är så mörk att man inte ser strukturen i ytan
en bred linje med denna färg över hennes ansikte
börjar vid övre fästet på högra örat för att sluta där näsan börjar, i höjd med mitten, precis ovanför näsvingen
om jag frågor henne om vädret får jag ett vasst ord instucket och omvridet i hålan under örsnibben
in genom struphuvudet på mig trycker hon kämpande en formulering
den är trubbig och hon gräver in den
hon känner när hon når stämbanden på mig
det är dom hon vill åt så hon river omkring med formuleringen så dom trasas sönder
sedan visslar hon på en fånge i en mörk och kall håla bakom sin egen öronsnibb
runt halsen på honom har hon låtit fästa ett tunt hamprep som givit honom ett halsband i riv- och brännsår
från hamprepet löper en fuktig och något rostig kedja som är fäst i en armerad kapillär
visslingen väcker honom och både hon och jag märker hur han klättrar på väggarna och fräser
hon knäpper med fingrarna och han är lös
så fort han förstår att han är fri byter hans flåsande fräsningar ton till en jämnare och mer likgiltig
i ett vilt språng kastar han sig över mitt ansikte
hans kropp, lika lång som höjden på mitt ansikte, klamrar sig fast över mitt ansikte
försöker slita loss honom men han sitter hårt och jag märker hur hans kropp och huden i mitt ansikte smälter ihop
han kanske har kopplat ihop sina nerver med mina för jag hör hur han tänker och märker hur han plockar bland mina minnen och färdigheter
tänker att det motsatta måste gälla så jag försöker nå hans erfarenheter
det sticker och sprakar i mitt medvetande, jag når in i honom
hittar inte mycket medvetet i honom förutom uppfattningen av omgivningen men jag märker hur mina tankar påverkas och stämningen förändras
känner hur min syn och hörsels roll styrs om till en vilja att hitta sådana jag kan fästa mig över ansiktet på
det är dags att bestämma vad som ska ske härnäst

i natten drömmer han annorlunda
förmågan att återkalla minnen och planera framtiden finns inte, det enda medvetna som finns kvar är perceptionen och olika instinktiva viljor
han jagar, tar skydd, äter, ligger och trycker, försvarar sig

i vardagen måste han välja
försöker välja men dom naturliga motsatserna i hans person hittar ibland sympatier i nervsystemet hos han över ansiktet
den fina avvägningen mellan motsatser sätts ur spel för att styras av en obalanserad majoritet
en regim utan naturlig utvecklings slipning eller sociala regler
kotterier vid makten
han väljer och istället för att gå i en rak linje hamnar han i en oregelbunden cirkelrörelse som gör hans frälsning omöjlig