Begreppet “utveckling” används en aning slarvigt i alla möjliga sammanhang.
Står detta begreppsord för något bra som befrämjar ett kärleksfullt liv på den här planeten – eller är det bara det gamla vanliga – ett till synes possitivt ord som låter bra får dölja det man verkligen talar om nämligen “allas kamp mot alla”.
Begreppet används som mantra för att peka på ett näst intill ödesbundet måste som lyder under egna oskrivna lagar utan att medge någon medveten påverkan – det är bara att hänga med vare sej man tycker det är bra eller ej.
Att det rör sej om effekter av de kontrolerande maktstrukturernas göranden och låtanden varunder mänskligheten lider där den värsta av dom alla är vår egen girighet som sitter indoktrinerad mellan öronen på oss själva är det inte många som vill kännas vid – vilket är förståerligt, men olyckligt.
Men, för det finns ett men – och det är det possitiva som trots allt kan skönjas i att vi “vanligt folk” har förstått att ifrågasätta de härskardoktriner som tidigare ohämat dikterade våra livsvilkor.
Det uppifrån kommande påbuden från de styrande – adel, präster, borgare och bönder har till synes förlorat sin kraft, men ännu knappast spelat ut sin roll.
Adeln är förvisso detroniserad sedan länge – nu slåss dom som vanligen välbärgade godsägare om EU-bidragen sida vid sida med bönderna. Och bådas vilkor dikteras av en allt större efterfrågan på sund och giftfri livsmedelsproduktion – tyvärr är detta bara en offisiel version av sanningen – den verkliga – att människor tvingas välja undermålig mat av ekonomiska skäl just därför att den produseras kortsiktigt billigare undanhålls, men prislapparna talar sitt tydliga språk. Att sedan samhället får betala mellanskilnaden i form av vård av diverse förgiftningssymptom – där canser är ett av de mer frekventa – och att individer som råkar illa ut får betala i form av personligt lidande tar inte det krassa lönsamhetsidealet någon hänsyn till.
Inte heller att människor både fysiskt och mentalt går under på grund av det helt snedvridet skruvade tempot i livet i största allmänhet – där vi lurar oss själva med benäget bistånd av diverse reklammakare att tro att vi ska kunna konsumera oss till lycka och välstånd. Att vi luras på lyckan och att välståndet tar kål på oss förtränger vi i brist på att orka se de verkliga konsekvenserna och deras orsak.
Denna lögn företräds i första hand av borgerlighetens makrknadsliberalism som av någon anledning tror att man löser alla problem med större konkurans.
Att konkuransen är ett alltför trubbigt verktyg då effekten av dess styrmeckanism i allt vesäntligt kommer då det redan är för sent låter sej inte konkuransförespråkarna hindras av – varför? Jo dom tror sej ha något att vinna genom att själva besitta någon konkuransfördel, att den vanligen spelat ut sin roll innan den hunnit användas finns inte heller imed i deras beräkning – men det låter bra “för allt ska bli så mycket billigare”.
Sedan är det då bara en känga åt prästerskapet som fattas så har jag sparkat lite på alla – men dom har förståss i alla tider sparkat bäst på sej själva då hela det fundament dom bygger sin offisiella övertygelse på endast är en veritabel soppa av osanning.
Att det är makt och snikenhet som är den verkliga orsaken till deras omsorger omm vanligt folks själar ser man bara om man höjer sej ur grodperspetivet.
Att sedan exitensen av en frånvarande men hotfull gud inte går att vederlägga – lika litet som den går att den går att bevisa genom annat än motsägelsefulla doggmer styrkta genom tillrättalaggda historier som om dom vore sanna borde snarare få oss att bekämpa denne gud då den så uppenbart mer än med kärlek försöker dölja sina empatiska brister gentemot sin skapelse genom att skammbelägga den och bestraffa den till lydnad – något som egentligen bara kan vara uttryck för sjukligt hat och våldsbenägenhet…
Så återstår då bara den mänskliga kärnan – det lilla jaget såväl som det stora – vilset sökande i ett universum där likaledes mänskliga begrepp som “kärlek” “lycka” “tillit” “respekt” är lika främmande som eftertraktansvärda – drömmen om ett paradis eller en himmel som skulle lyfta ätandes förbannelse från våra skuldror är och förblir en dröm.
Eller dess motsatts – apokalypsens fullbordan inför de kvarvarande mänskliga ögonen konstaterande att de gamla urkundernas utsagor och profetsior gått i verkställighet – även om sanningen är att vi varit för dumma för att bemästra vår så kallade inteligens.
Vi läser dessa tecken i skyn – vi ger dom trycksvärta och bästa sändningstid – tills inget annat återstår än de självuppfyllande destruktiva tankarna helt tar över och gör oss obotligt sjuka av misströstan och vantro.
Loppet är kört!!!
OM – inte OM vore!
För just i detta “Om” ligger förändringens magi…
peppar, 2/11 -06 kl 20:20
Kommentaren har tagits bort (avregistrerad anvndare)
Bizon, 3/11 -06 kl 00:03
Jo mystiken i det alltet omger oss med innebär ett hopp för många eller ett tecken på enfald och dumhet för andra.
Just pentagramets symbolvärde står högt i kurs – dels för att det så deffinitift skiljer ser från lidandets och ofrets symbol korset – dels också för att det kan ses från minst två håll utan att vi tvinas göra alltför vidlyftiga kullerbyttor.
Tankar och erfarenheter innom femuddens magi närmar sej holismen men från ett annat håll – inifrån skulle jag vilja säga vilket i sin tur innebär att dessa båda synsätt går i varandra.
Studier av yta och djup, inre, yttre och paralella fenomen kan förklara en hel del av de frågor människan formulerar.
Ett annat förhållningssätt vore att bejaka lösningen av det mest akuta med de i första hand rent materiella, logistiska och samarbetsbaserade tillvägagångssätten vi känner till – apliserade på den jord vi lever på som den mänsklighet vi är.
Inte för att vi med bästa vilja i världen kan peka på att detta skulle vara en reel möjlighet, men därför att det slutligen kommer att vara vår enda chans.
Jag tror att ju mer vi kan rensa bort av mystisism som religion och magi – ju mindre finns som splitrar mänskligheten – för tyvärr är den mänskliga psykologin så enkelt fungerande att allt främmande snarare än att väcka nyfikenhet skrämmer. Skrämda människor vill försvara sej – och sedan är det inte långt till anfall och det gamla vanliga “vi mot dom”, och så är det full fight igen.
Låt oss vänta med magin – den springer inte ifrån oss – snarare kommer den att välkomna oss om vi visar oss klara våra och jordens mest basala problem, nämligen att leva i fred med varandra och dela lika på denna livsmöjlighet utan att förstöra den.
peppar, 3/11 -06 kl 00:17
Kommentaren har tagits bort (avregistrerad anvndare)
Bizon, 3/11 -06 kl 09:20
KRAM !
Jo,,, absolut – det ligger egentligen ingen motsättning i det – det är bara det att det är mycket praktiskt arbete och en hel del att avstå ifrån för att finna en vettigt balans i livsföringen – vilket i första hand gäller den industrialiserade världens folk.
Det är också den industrialiserade världens ideologi som är problemet eftersom lönsamhetsidealet exporteras genom exploateringen av så kallade marknader och globala resurser varhelst dom än förekommer.
Detta fenomen har axelererat på senare tid och detta i ett läge då ny tillförsel av föroreningar omedelbart försämrar livsmiljön därför att buffertefekten som tidigare fanns nu är ytnyttjad.
Wiccan eller “wathever” – det är inte serremonier Jorden behöver – även om jag har förståelse för att vi rent personligen behöver både det ena och det andra för att finna någon sorts ammanhang i vår vilsenhet.
MEN – det är främst de motsättningsskapande religiöst politiska strömningarna jag ser som aktiva felkrafter i det globalt mänskliga samfundets totaleffekt på vår gemensamma livsmöjlighet som vi delar med många andra livsformer – och det gäller inte bara överlevnad – det gäller frågan om vi någonsin ska kunna skapa någon jämnbördig livskvalitet på denna jord – eller om vi ska gå under i allas krig mot alla?
peppar, 3/11 -06 kl 10:36
Kommentaren har tagits bort (avregistrerad anvndare)
peppar, 3/11 -06 kl 12:40
Kommentaren har tagits bort (avregistrerad anvndare)
Bizon, 3/11 -06 kl 14:02
Jo visst finns det ansvar att ta om vi bara vill – problemet för verkligt ansvarstagande människor av i dag är att dom inte är kortsiktigt lönsamma. En utgivare av en tidning eller en redaktör för något reklamfinansierat tv eller radioprogram som kan öka upplagan eller skaffa fler tittare/lyssnare är bra för reklamintekterna. Att eventuella osanningar eller alltför uppblåsta rubriker kan damenteras eller glömmas bort till nästa skoptillfälle.
Så barkar de hela vidare – i praktiken utan att ett övergripande ansvar tas – och tro nu inte att jag förespråkar någon maktstruktur från åvan – nej den egentligt mest långsiktigt hållbara och ändamålsenliga maktstruktur jag jan tänka mej som en rimligt mänsklig möjlighet är det personliga ställningstagandet och ansvaret – en global folkrörelse “ansvarismen” med pedagogiska ambitioner att sprida kunskap, bygga teknik för ekologisk balans, och få tillstånd en total socialisation för alla på jorden levande människor…
Tro nu inte att jag talar om socialism även om det kan komma att handla om det – det jag talar om är det mänskliga utveklingsförloppet som börjar i barndommen och förbereder en frisk individ för ett moget självständigt liv tillsammans med andra – alltså socialisationsprosessen.
Det nuvarande mänskliga utvecklingsstadiet är på tre- fyraårsstadiet “sparkar du på mej så sparkar jag på dej” – vi måste komma till nästa steg i evolutionen där vi klart och tydligt förstår att det inte är vettigt att sparka över huvud taget.
Dessutom måste vi i respekt för alla människors lika värde försöka frigöra oss från religiösa föreställningar som sätter os i särställning gentemot andra. Det för oftast med sej att någon anser sej ha mer rätt än andra på grund av någon sorts rättrohet…
Att vi sedan bygger allt mer komplexa system för det mänskliga livet är “pudelns baksida” teknikutveckling är en del av vår natur – men vår upplevelsebaserade erfarenhetsbank bygger på mängder av misstag. Att vi nu börjat förstå simulationens vinst är ett gott tecken. Att vetenskapen nu inte skulle klara en dag utan komunickation och dessutom en global sådan är en insikt som egentligen borde få oss att inse att alla måste komma med på tåget – alla former av motsättningar som leder till väpnad kamp ruinerar mänskligheten på både tid och resurser.
Allt pedagogiskt arbete som leder till ökad förståelse, närhushållning och ett globalt erfarenhetsutbyte, samt en global rättvis fördelning av de jordiskt knappa tillgångar vi har i fråga om mineraler och olja – att dessutom oljeanvändningen måste ersättas med andra drivmedel som antagligen också kräver större hushållning än vad västerlandet vant sej vid vad gäller oljan kräver bland annat ett logistiskt nytänkande där en del av den övergripamde sammhällsorganissationen om den ska fungera måste ha tillgång till dessa sårbara komunickationssystem.
I så måtto är IT helt fantastiskt, men används inte till sin fulla potensial ännu.
Att det höjts röster för begränsning av den frihet som fortfarande råder där är också förståerligt – dels beroende på att “nätet” blivit så erbarmligt överkomersialiserat, men också på att det så tydligt hotar de etablerade politiskt/religiösa maktstrukturer som tidigare hade hela spelplanen för sej själva.
Jag säger inte att vi måste ta upp konkuransen om den, men jag säger att vi måste ta makten över våra liv med inriktning på global livskvalitet.
peppar, 3/11 -06 kl 14:49
Kommentaren har tagits bort (avregistrerad anvndare)
Bizon, 4/11 -06 kl 17:05
Ja du Greta
Här skrev jag ett som jag tyckte välformulerat svar i går – när jag skulle skicka det så hände det igen – det försvann…
Nu börjar jag bli luttrad – jag sa inte ett knäpp, men stängde burken med en känsla av att inte vilja sätta på den igen.
Texter skrivna i nuet – för att läsas och funderas på är spontana skapande handlingar som i nästa nu inte kan återupprepas och deras eventuella världe går förlorat.
Tidsintervallet när inaktivitetsräknaren löser ut är för kort – dessutom räknar den inte skrivande som aktivitet.——————
Jo vist fins det hängivna människor lite var stans i världen – som är både duktiga, och fulla av visioner och i bästa fall också god idealism.
Att forskning enbart för forskningens egen skull i mina ögon är en lyx som vi egentligen inte har råd med – och att forskningen i slutänden leder till framskapandet av effektivare stridsmedel och svindyra läkemedel som ger peningplaserare i krigs- och läkemedelsindustrin sanslöst stora aktieutdelningar är inte heller som jag vill att världsekonomin ska skötas.
Jag är på det hela taget ganska missnöjd med den globalekonomiska ordningen som för närvarande råder – liksom jag är med vetenskapens och kyrkans samt andra religioners medverkan samt övertro i formandet av en bättre värld.
Tycker faktiskt att det mesta går i samma hjulspår som det alltid har gjort – dvs. den starkaste vinner eller skaffar sej fördelar gentemot andra och om vi rent vetenskapligt studerar just efekterna av den ideologilösa vinstmaximeringens konsekvenser så ser vi kanska snart att inte naturens buffertmarginaler klarar särskilt mycket större påfrestning – om vi inte helt enkelt måste inse att gränsen faktiskt redan är överskriden.
Därför borde råkapitalismens marknadsekonomi och vetenskapens nuvarande roll att helt ansvarslöst förse profitörer och vinstjägare med än mer nymodigheter vars användnings konsekvenser är okända. Hela tiden är det alltid i efterhand som vi får reda på att det är giftigt oacsett om det DDT, PCB, acrylamid eller bromerade flamskyddsmedel och då är det för sent – och detta ska kallas vetenskap? – Nej det borde det inte göra – det borde kallas för vad det är – en ansvarslös lekstuga för diverse elemens som stannat i utvecklingen i sitt vuxenblivande.
Dessutom har vetenskapsivrarna lyckat finta bort en stor del av de nationella kontrollfunktionerna i namn av nånn “homgeniseringside” – Tacka fan för det – klart är att det är lättare och billigare att manipulera en central instans (Eu) än det är att mannipulera nationellt ansvarstagande instanser fristående från den fria marknadens ideal.
Men visst finns det oerhört insatta och kunniga människor som det är mycket intressant att lyssna på och diskutera med – synd bara att dom vanligen avpoliteras, förvisas eller marginaliseras om dom går för långt i sin kritik av de förhärskande maktstrukturerna eller storkapitalets vinstmaximeringsambitioner.
Vad blir då konsekvensen av det? – Vi ser dom redan – och hur länge har det varnats för följderna – minst trettio år har det varit populärvetenskapligt känt – lika länge till har vissa vetenskapsgrenar varit medvetna – Rakel Calson talade inte för döva öron vilket visar att det gick att förändra – hormoslyr visar att vi inte har någon vidare välutvecklad förmåga att lära av erfarenheter.
Neurosedyn visade redan för mer än fyrtio år sedan att det gått inflation i mänskligt lidande – samma sak gäller för Prosak, och allt vad det heter som ska dämpa människors ångest för att livet barkar helt åt helvete med stora steg i stället för att ta folks oro på allvar och förändra hela grundkonseptet för mänskligt liv till ett som ser kärlek och livskvalitet som eftersträvansvärda mål – inte bara kön och rentabilitet.
Nu är det knappast så att jag har något principiellt mot kön – snarare tvärt om – men jag har något pricipiellt emot att våra kön används som bete för att lura oss in i fällan – vilket dagligen sker i alla möjliga sammanhang.
LIV & KÄRLEK
utan liv ingen kärlek…
peppar, 4/11 -06 kl 19:16
Kommentaren har tagits bort (avregistrerad anvndare)
Bizon, 4/11 -06 kl 21:38
Använd som bete – inte fångad i ett bete.
Det är betet som får bytesdjuren att alls intressera sej för fällan – och våra kön används som bete.
Ta som exempel bilreklamen – vad har en halvklädd dam på motorhuven att göra – nu mer då kvinor också ses som presumtiva kunder sitter det en trendig mansperson med tvådagars shäggstubb bredvid och ler ett riktigt tankrämsleende mot den körande kvinnan.
Förstår du nu vad jag menar med könsbetes resonemanget?
Reklammakarna förstår i varge fall att locka med drömmen.
Ta damtidningarna som ett annat exempel – tror att det är ungefär 80% av den glättade veckpressen som vänder sej till kvinnor. Lockar dom med fina män på förstasidan? – Nej! Men däremot med en massa slanka damer i halvklädda tillstång – dessa tidningar går åt som smör på tjyvsidan på en spisbrödsmacka – av just den anledningen att dom visar den ouppnåerliga drömmen för halva befolkningen av kvillnokön. Inte för att alla är överviktiga eller lönfeta, men idealet hägrar oavsett och det gäller att bevaka dessa extra kilon innan dom bitit sej fast.
Den andra könsfällan är de så kallade härrtidningarna – dom som ligger i en särskild låda eller numera har fått en sensurkondom som skyddar oskyldiga ögon från insyn… Vilken dröm visar deras bilder och reportage – vanligen den en heltidsarbetande fru inte orkar leva upp till – fins det sedan barn i hemmet efter fysiskt/biologiska övningar någon gång innan krafterna tröt så är det ju stört omöjligt att annat än minnas den tid som flytt.
Om man nu inte är omodern nog att vänslas på gammalt naturligt maner med ett koppel ungar gungannde på ens rygg.
Men som sagt – program som bigbrothers skulle vara omöjliga om vi inte hade ett otillfredsställt begär efter att se könsliga aktiviteter hur osmakligt dom än visas – och detta därför att en sund sexuell tillfredsställelse inte existerar i tillräckligt många svenska familjer för att en sådan programide ska vara lönsam – alltså, könsfällan igen.
Samtidigt som detta sker fins det i dag – liksom det oftast alltid funnits, en hel del ungdommar som söker sej ett liv utanför de traditionellt givna ramarna.
Flersamhet i stället för tvåsam ensamhet – asexualitet i stället för slaveri under könsmakten – ambulerande könstillhörigheter och bisexualitet. Innan reklammakarna har fått grepp om hur detta ska utnytjas på lönsammast möjliga vis så kan vi där finna en oexploaterad fristad – kvinna som man, samt alla chatteringar och mellanting.
Valet är i dag vårt, men i morgon ?????? tja vem vet?
, 4/11 -06 kl 22:50
Ja det var ord och inga visor.
Om jag tar mig själv som ex.
Personligen köper jag varken damtidningar eller herrtidningar. Det står inget jag är i så värst intresserad av damtidningar och herre är jag inte.
Däremot har jag varit “skyltdocka” för kläder, underkläder, kosmetika och dyl. så jag kastar inte den första stenen, men median har för mycket ”ideal” som ingen kan leva upp till. Man är ju målad, fixad och förfinad på sådana bilder.
Privat går jag runt i gamla jeans, omålad och drar knapp en kam igenom håret. Hel och ren men totalt ointresserad av för mycket ”flärd”. Det är kul att göra sig fin ibland, men vad tidskrävande.
Tränar gör jag för konsten skull och för att jag tävlar/tävlade, inte för att ”komma i bikinin”.
Det är klart man ska vara sig själv och det är inget fel på former och kvinnor är vackra som de är. Så också män.
Äta, leva, älska och må gott. Det är livet. Och sova…
Visst söker sig ungdomar till både det ena och andra. De har sin egen stil. Vi har alla varit tonåringar. Det är bara synd att de inte får ta plats, att många ser dem som något besvärligt när de i själva verket är framtiden.
Varje stad skulle ha ett ”Fryshus” och på bästa plats.
Kram Greta
peppar, 4/11 -06 kl 23:10
Kommentaren har tagits bort (avregistrerad anvndare)
Bizon, 4/11 -06 kl 23:38
Ditt näst sista inlägg ger mej goda vibbar – där fins inget jag går igång på på annat sätt än en sjön avspänd suck – och ett visst välbefinnande – kanske har jag skrivit av mej så det räcker för ett tag ;-)
Och så till din fråga om antalet barn – 4 ungar räknar mej som pappa – och kallar mej Teddy – dom är fördelade på två mammor – inget jag egentligen ville, men sådant är nu detta liv,
dvs. den kultur vi just nu lever i. Onödigt att ens önska att den ska ändra sej för det gör den ju – synd bara att det inte går fortare, det skulle nog vara mer erfarenhetsberikande då, eller att man fick leva lite längre…
peppar, 4/11 -06 kl 23:58
Kommentaren har tagits bort (avregistrerad anvndare)
Bizon, 5/11 -06 kl 08:52
Tack och det samma till dej Greta!
Teddy Bizon
peppar, 5/11 -06 kl 10:08
Kommentaren har tagits bort (avregistrerad anvndare)
peppar, 5/11 -06 kl 10:36
Kommentaren har tagits bort (avregistrerad anvndare)
, 6/11 -06 kl 00:20
Vore jag kvinna skulle jag nog inte avstå från närheta förhållanden till kvinnor – jag brukar lite på skoj säga att jag är lesbisk, men det ligger nog en hel del sanning i det…
Jag känner en viss tillförsikt för min egen del i det du säger om – Citat/Män som har uppnått en viss ålder har också fått en inre mognad som lyser igenom. Det är vackert och läckert. //
Visst är det även så med kvinnor… – Här finns ju förvisso detta med personliga preferenser – de du tog upp som astrologiska fenomen och “livets mysterium”
Jag är ju man, och det är ingen ide att sticka under stolen med att jag numera räknas till de äldre – däremot har någon längtan efter äldre kvinnor inte smugit sej in i mitt sökande efter kärleksvänner.
Jag får väl ansluta mej till de som vill vara barn livet ut eller ännu helre att livet inte ska behöva ta slut.
Intelektuelt har jag gärna utbyte med äldre kvinnor – som jag tycker många gånger är både kloka och sensibla. Däremot har jag alltid haft svårt att gå in i kärleksrellationer med äldre kvinnor – när jag var yngre upplevde jag att jag inte nådde genom deras bitterhet och att jag var stämplad i förväg i deras ögon – det upplevde jag inte med yngre eller jämnåriga – med dom låg livet med sin oskrivna förväntan som ett äventyr att bestiga tillsammans.
Att de flesta inte delade mina drömmar under en längre tid eller tvärtom bekymrade inte de yngre kvinnorna – medan de äldre begrät detta faktum bitterligen.
Nu kan jag säga att jag förstår det på ett annat sätt – dvs. då förstod jag det inte alls, men nu ser jag orsaken i – att för de unga är allt fortfarande möjligt
medan det för de äldre
blir det allt mindre kvar av denna möjlighet – har man inte någon längtan kvar
till livets skälvande nun
så spelar det inte så stor roll,
men hägrar fortfarande lusten
till ångande kroppars närheta sång
i trånande blick
flankerad av tunna glanslösa testar
som en spegel lögnlöst förkunnat
i allt snabbare takt
närmar sej mullen
nu utan ungdomlig prakt – då är det inte svårt att förstå
att livet förrunnit
den kärlek förutan
som ännu i höstålderns skede
om än darrande
och sökande stöd
skulle skänka
de åldrande kroparna glöd…
————————
Ja så kan man också se de hela
jag är inte där än – och jag är full av längtan
därför käns det rätt bra att veta att trots
vissa åldersfenomen som för mitt eget öga
inte ter sej särskilt atraktiva
ett annat mera känsligt
har en annan syn på tingens ordning
så har jag skängts ännu en orsak
att inte ge upp
men med sikte på sängen
åter få sluta mina ögon
om den närheta drömmen
att flämtande andas
och skälvande sjunga
det älskande livets
pulserande lov
peppar, 6/11 -06 kl 10:07
Kommentaren har tagits bort (avregistrerad anvndare)
Bizon, 6/11 -06 kl 10:51
Ja visst är det så att vårt yttre påverkar hur vi ser på varandra – där fins nog större fördommar än vi tror.
Jag märker ju ofta att jag blir behandlad på ett helt annat sätt just på grund av mitt utseende.
Och det är inte alltid till min nackdel.
Jag vet vad som triggar possitiva vibbar hos mej för både kvinnor och män i alla åldrar – och det är en persona förhållande till livet som kan uttryckas med ett så enkelt ord som “hängivenhet”.
Finns inte den väcks inte några possitivare känslor hos mej – inte för att jag inte kan känna både sympatie och empati för människor och alla varelser, men viljan, lusten, längtan att ingå, upp gå, förenas utan denna ömsesidiga hängivenhet uppstår inte.
Inte heller om hängivenheten rör andra plan än de jag själv har viljan att omfatta – men förundras kan jag
även då...
peppar, 6/11 -06 kl 12:41
Kommentaren har tagits bort (avregistrerad anvndare)
peppar, 6/11 -06 kl 18:47
Kommentaren har tagits bort (avregistrerad anvndare)
Bizon, 6/11 -06 kl 19:53
Kram – Kram – Kram – Kram -Kram – Kram
Här är några av de kramar jag tänkt
Och här en alldeles särskild KRAM
Du vet – för kramar och
små ord av kärlek och glädje
vore det bra om blygsel
eller självuptagenhet
kunde glömmas
en stund
för det lilla
ögonblickens leende
den vänliga handens
lätta beröring
eller kramen
i förbifarten
den som säger
att ett uppsattande Du är där
den som säger
“jag finns med dej”
den som visar att vi når
över mellanrummens avgrung
den som förtar vår ensamhet
så även om vi vore aldrig
så många
just för att
den gavs utan tanke
om rätt eller fel
passlighet
eller
vad “Dom” ska tänka
Bara så där
som ett generöst hjärta gör
för att ge
för att visa
just en glimt
ur uppskattningens ögonblick – eller som en bro
i feltrampets skamm –
en gest som får oss att växa
till så mycket mer
än glägje
till så mycket mer
än vad klander
och kritiska ord
hade sått i ditt hjärta
för dom hade tagit
mer än dom givit
...
Karm Greta
peppar, 7/11 -06 kl 14:27
Kommentaren har tagits bort (avregistrerad anvndare)
Bizon, 8/11 -06 kl 12:45
Under psevdonymen “peppar” skriver minst tre personer – Greta – Stefan och J om jag inte missminner mej – kanske är det flera eller samma person vad vet jag.
Efter Stefans inlägg har jag funderat på orsakerna till detta – knappast troligt att “Greta” skulle överlåtit till “Stefan” att företa denna avtackning…
Det osar – vad vet jag inte, men hoppas det inte är något mindre trevligt för Greta – vem det nu är…
Att låta en ex-man med den motiveringen tala om att man inte kommer att skriva mer leder mina funderingar åt om det här förekommer något förtryck av något slag – svartsjuka är också ett alternativ – det fins så mycket oegentligheter människor emellan.
I varje fall så hoppas jag att den person som kallar sej eller heter Greta kontaktar mej på något annat sätt om hon har svårigheter här.
En rekomendation är också att inte röja sin identitet eller personliga förhållanden till ofentligheten om det skulle vara mindre lämpligt.
Alltså “peppar” hade gått alldeles utmärkt för min del – den mänskligt närvarande dimmentionen skulle gått fram endå.
Om sedan en mer personlig kontakt uppstår så kan man ju tala om vem man är i de mer privata mailen.
Sedan om man har broblem med sina nära och käras nyfikenhet kan man ju alltid har privata lösenord för sin användarprofil på den eventuellt gemensamma dator – men bäst är det ju förstås om vi har orsak att känna fullt förtroende för varandra så att vi öppet kan och vill vara den vi är…
“Stå på dej Greta” tokiga eller mindre friska personer fins lite var stans – det gäller att stå över deras angrepp så gott man kan och söka sej till människor som kan ge det stöd man behöver i svåra sittuationer.
DU har givit mej den uppfattningen att DU har den viljan och förmågan…