Så nu är det höst igen. Folk finner fram sina halsdukar och vantar. Mörkret börjar kräva större plats i deras vardag. På eftermiddagarna darrar djupgula strålar i luften som om de kämpar för att få finnas, bara lite till. Intensiteten i hur de lånar löv och asfalt varma kanter ökar med insikten om nattens brutala framfart. Sommarens lösryckthet och ständiga rörelse tonar bort. Människor som korsar höstmorgnars nyvakenhet lystrar till det försvinnande ljudet.
Själv märker jag det på mina steg. En inåtvändhet gör att jag känner dem ett och ett i taget. Istället för en målmedvetenhet mot var jag är på väg blir varje steg som en film av smårörelser som gör att tiden saktar ner.
Det är kanske det hösten handlar om. Förandring. Allvaret ger sig till känna i en skrud av kyla och avskalade träd. Dagarna kräver planering, kylan kräver erkännande och livet kräver uppmärksamhet. Vi börjar om. Skola, jobb och träning. Vardagen med sina måsten formar oss.
Det låter hemskare än det är. Jag njuter i själva verket av att göra något vettigt, att utmana mig själv, fästa blicken vid horisonten och sedan följa den utstakade vägen. Lättja är skönare om det föranleds av ansträngning. Kort eller långt perspektiv, det funkar vilket som. En fredagkväll i soffan efter fem dagars intensitet eller julhelg med familjen efter en stressig hösttermin, samma känsla i olikt perspektiv.
Det var egentligen det som det skulle handla om. Att förändring är något positivt. Du måste bara välja att se det så. När det känns tungt och trist, dela upp det i fragment. En seg morgon följs ju av en lunchrast. Två, tre, fyra jobbiga dagar leder obönhörligen fram till minuten innan du somnar. Då du fortfarande andas, och tiden är oberörd.
Så istället för att bli höstdeppad över mörkret och brist på parkhäng, se det som en möjlighet att stanna upp, dela upp din tid i mindre delar och leta anledningen till varför du är just här och nu. För den finns.
Om inte annat är hösten perfekt just därför att det då är helt ok att spendera helgen sittandes under en filt med en kopp te och njuta en god bok eller bra film.
För det är normalt. Allt utöver gör dig nästan övermänsklig.