tar bilen dit
kör ryckigt, genar, chansar
river upp dörren
hon skriker
hur kan du säga att du är?
hur kan du säga att det stämmer?
hur orkar du med dig själv?
hur kan du säga att vi ska göra såhär? bara fortsätta?
hur kan du hålla dig själv uppe med allt bagage som sväller kring dig?
hur kan du förvänta dig att vi ska sätta oss i bilen och köra vidare?
det slutar här! har du inte sett hur ett övertryck byggts upp och alltihop är på bristningsgränsen?
det smäller snart och det kommer sprida sig
någon faller, drar med sig personen bakom, som griper efter personen bredvid, som drar ner ytterligare en person
en kedjereaktion! förstår du inte?
du tror det bara är att le, byta ämne och gå vidare till nästa dag?
det skrapar under däcken på bilen
omgivningen vibrerar något
grusplanen rycks undan våra fötter
bilen försvinner bort tillsammans med dom två trötta björkarna vi tvärstannade vid
asfalt, hyggen, sand sliter över våra kroppar
skrapar igenom kläderna, en stubbe slår upp knät och ledstången på en trappa bränner i sidan
hon biter ihop så det blöder i läppen
hon försöker hålla om underarmen som en gren borrat sig igenom
vi har tappat bort oss och försöka undvika allt som far förbi
som att falla fritt men tätt längs marken
något stöter i benet igen och det fastnar i omgivningen
lossnar och allt svartnar