Hela det förlorade förloppet
omöjligt att återskapa
därför att det vuxit ur ett passerat nu
varje tanke invävd i det skrivna
visserligen tänkt men dess extrakt förlorat
Kanske var det ändå bäst som skedde
udden var för grym
hopplösheten alltför tydlig
.
.
men snaran hängde nyligen begagnad
ett liv så ungt förlorade sin tro
och föredrog att inte längre…
.
. – fan att va människa!
.
så djävla hjälplöst liten
så utelämnad i sin individualitet
medan massan väller över alla bräddar
och kärleken går under
blir till handelsvara för vår ensamhet
.
.
så var inte drömmen
inte framtidstron
inte alla de förlorades längtan
.
.—Götgatan i dag invid husväggen
.
ur vägen för alla jäktande fötter
en människokropp
ett förlorat liv
ett avskräde
som ingen bryr sej om
en gång ett barn
med ett barns
förväntansblick på världen
ovetande om sitt öde
Längtande sina drömmar
drömmande sin kärlek
krossad
lämnad att dö
den kallaste av dödar
medan livet oseende rusar förbi
att dö under dånet av själösa robotfötter
okänsliga för smärtan i ett förlorat liv…
.
. – Fy fan att va människa!
.
Men snaran då ???
att sätta punkt
att kliva av
inte nödvändigvis med ett leende på läpparna
kanske troligare med värdens dårskap
speglad i rinnande tårar
en människas gråt
över ett förlorat liv
offrat och förbrukat
på lönsamhetens alltare
där det inte räckte till
där det uppenbarades för envar
att detta evolutionens hugskott
var undermÃ¥ligt – därmed oönskat
och utan värde…
.
. – Fan att vara människa
under sådana omständigheter!
.
Dessa före detta barn
en gång diande sina mödrars bröst
kanske fortfarande kvar där invid husväggens sten
ovuxna livets krav
en felväxt – ett dÃ¥rskapets ogräs
bortränsat och lämnat att förtvina
dom ligger lite var stans nu
så intill döden trötta
på i bästa fall en pappkartong
till skydd mot stenläggningens kyla
med några City, eller Metro över domnad kropp
bredvid – en choppingvagn med,,, vad vet inte jag…
och nÃ¥gra plastpÃ¥sars patetiska dignitet…
.
. – Fy fan att vara människa att gÃ¥ förbi
utan att vilja se Рeller f̦rst̴...
.
Jag suckar – väl vetande att det kunde var jag
men nu är det ett “du” jag inte tror mej känna
men detta “du” kanske gick i min skola
skolan där min dotter går i dag
skolan där tuffheten skulle bevisas
där fyllan var ett tecken på mod
där brajan gick runt som ett hemligt förbund
en pakt där de invigda
demonstrerade sitt hat mot det bestående
och sitt förakt mot det liv dom fått
det livets låga odds som redan givit dom sin dom
dömt den framtid utan glans i kontrast
mot den glamor som via tverutans fladder
diats som en ouppnålig hägring för de lyckligt lottade
och vars budskap lyder “köp dej fri”
konsumtionsslavens mantra nummer ett
vars enda möjliheta hopp
är att vinna pÃ¥ nÃ¥tt lotteri…
.
. – Fy Fan att va människa
med ett så syniskt reduserat livsvärde.
.
Inte svårt att förstå den som valde snaran
eller hon som öppnade sitt inre
och lät sitt blod skriande
efter verklig kärlek
försvinna ner i avloppets mörker i ett rött ajö
sökande en plats där inga lögner finns
där skit är skit och död är död
.
. – Fan att vara en av alla oss
som klamrar sej vid liv,,,
.
dvs. det vi i blind naivitet kallar liv
.
Det är som om vi inte vill förstå
att livet kan vara mer än så
mer än att falla in i dårskapens mönster
mer än att rätta sej i ledet
mer än att lydigt vegetera
från vårt första andetag
till vårt sista,,,.

. – Fan att vara människa…
.