Vid alla djävlars dekadens
somnar jag som bäst
över alla kroniskt delade hjärtan
samlas vi för fest
En fest i de allenas tecken
ett kalas för mig och mina onda aningar
Fatalt misslyckad i bedragarnas skara
kantiga skärvor övertygar…
kom hit! var kvar! Stanna…
saker som aldrig sägs
mina ögon glittrar jämt,
för detta är ett enmansrace
smittad av min influensa- av fasa
står bedjande på knä
Därute blåser änglar ohjälpligt i vinden
ingen har hört talas om lä..
Insikten om verklighetens slut
om gränslandets uppenbarelse
Den frodas nu för fullt
sanningen blir en egen varelse
Kluven står jag här,
kvar bland töcken av gårdagen
Blickar aldrig framåt, nej,
inåt är den eviga lagen…