som du insåg alla mina méprise cherie,
som du förklarade
med nitton törnrosa sagor,
ett för varje natt jag höll dej vaken,
ett för varje natt jag vände
andra kinden till,
hade envägskonversation till
dina rödgråtna ögon
och hur jag älskade dej
med allt vad älska står för
och du blinkar bort varje
stjärnfall i dina ögon,
avsäger mej rätten att
hångla med dina drömmar
för det här var aldrig till för oss,
hur odödliga vi än svor på att förbli

så jag slickar i mej dofter av barndom
och löften om en evighet
för att aldrig någonsin hata oss själva
för alla minnen vi skapat mellan rödvinshångel
och ingenting (absolut ingenting).
jag förklarar krig mot mej själv och berusar
alla tomma blad med vemod,

du får min längtan,
och jag ber dej att äta upp mina drömmar,
riva sönder och aldrig någonsin
återvända, återvända till det här

för cherie, det här var aldrig till för oss.