Jag önskar mig en dyster eftermiddag
för hjärtat försöker slita sig ur det dystra skal som vanligtvis fångat vinden
innan detta känsliga organ fått känna av dess bitande kyla

De säger att hjärtat är en muskel
Precis som mina andra muskler, är det för svagt för att försvara min manlighet
så jag grät när du stängde din balkongdörr

Och jag grät när du låste upp porten till det trevåningshus du kallade ”hem”

Och jag grät, när han kom i taxi för att avbryta vår sista kärleksakt.

Och jag grät när jag insåg att nästa buss hemåt skulle gå först kvart i fem

Jag önskar mig en dyster eftermiddag
för jag måste sova
och jag varken vill eller orkar posta det här brevet

F.ö. finns det inget att tillägga

Mats