Jag går på nattgammal gata, åldrad när solen inte ligger på.
Får ett helt nytt ansikte om natten.
Sparkar nattgammla stenar framför mig, går över nattgammla broar.
Funderar nattgammla tankar om vad som egentligen hände, de där nattgammla eftermiddagarna.
Hur vi förvandlades till odjur över nätverk med ord och fraser som ingen av oss smällt.
Jag går långt på de nattgammla gatorna och sparkar på ett stort antal nattgammla stenar.
Mina steg ger ifrån sig ett rispigt ljud i de nattgammla gruset.
Jag tänker långa nattgammla tankar, resonerar nattgammla resonemang.
Men kommer aldrig fram till något vettigare än att vi var rädda för varrandra, de där natttgamla eftermiddagarna .
Fingrar som smattrar över tangenter, i ett nattgammalt sken av en skrivbordslampa,
som är prydd med klister märken och klottrad med nattgammla vänner.
Avstånd skrämmer en del, närhet skrämmer andra.
Ljuset skrämmer en del, mörkret skrämmer andra.
Nattgammla människor med nattgammla hundar möter mig på nattgammal gata.
Och kanske går de och funderar nattgammla funderingar precis som jag..