Tåget är verkligen inte på väg någonstans.
Jag kan inte göra någonting, bara sitta och lida ihjäl.

Men jag sitter inte och lider ihjäl.
Jag g …

Tåget bara åker och åker genom det gråa.
Det verkar inte vara på väg någonstans. Bara åker genom evigheten.
Och jag hoppas innerligt att det int …

Det är inte möjligt.
Jag har flugit så lågt att jag inte märkt det.
Tunneln är slut.
Men jag möts inte av en ljus grönskande värld, eller någ …

Dom har hunnit ikapp mig igen. Samma vind som tog mig framåt kom inte lång tid efter det tillbaka mot mig, och tvingade mig bakåt, närmare Dem.
N …

Som en vind som tar tag i mig och drar med mig flera meter fram.
Jag vet inte var den kommer ifrån och jag funderar inte heller över det, för nu ...

Dom har kommit alldeles för nära.
Så nära att man faktiskt ser hur trasig jag är.
Som att man lyser på mig med en strålkastare, varenda hål, min …

Jag känner att Dom närmar sig mer och mer, vill absolut inte låta dem ta mig.
Jag sträcker upp armarna såg gott jag kan i springorna på brunnsöpp …

Det är när jag minst av allt anar det som jag ser en pojke.
Genom en av brunnsöppningarna, mellan springorna av gallret ser jag en pojke.
Jag ka …

Tunneln är så förbannat lång, och jag har inte sett ens en skymt av slutet på flera långa år.
Det händer att jag ser brunnsöppningar i taket, men …