bildar en diamant av yang-kraft enligt kinesisk astrologi, och vid nyåret 05-06 skrev jag en huvudrubrik på hemsidan “I hundens år”, som en kärleksförklaring till vår son, som skulle födas detta år. Han skulle varit två år nu.

Om någon inom polisstyrelsen läser detta har jag bara en sak att säga: Skicka mer resurser till Sundsvall. Jag har inte tid med att lösa brotten åt dem men jag blir tvungen då jag ständigt blir påkörd, attackerad och mordhotad. Detta var inget skämt. Så här skriver en kvinna i panik som kvällen innan åter igen blev påkörd av en bil (det första är av vittnet och det andra är skrivet av mig som blev påkörd för tredje gången samt en polis i Sundsvall som jag inte vet vem han är):

En naturlig reaktion från en påkörd kvinna

Annars skriver jag inte tidningen men det verkar vara någon som tagit min identitet och vill göra sig gällande att hon/han är jag. Av vissa insändares text jag läst. Det kanske är så jävligt att någon som vet min adress, telefonnummer och namn har skickat in det. Jag hoppas ingen är så dum i huvudet att de använder just mitt namn, adress och telfonnummer. (få känner till dessa) Kanske skulle ta och höra med vår lokala tidning? Den tanken slog mig när jag för någon vecka sedan fick besked om att jag numera hade ett myspacekonto till en musiksida. Vilket jag inte har. Det var någon som hette Tom som hörde av sig till min e-post från “min sida”. Jag svarade inte Tom utan tog kontakt med den ansvariga på sidan i stället. Detta kommer att polisanmälas. Samma sak gäller det om någon använt mina adressuppgifter i vår lokala tidning.

Texten nedan har jag däremot skrivit:

Där fegheten tar vid

Det finns personer vars feghet hindrar dem att växa som människor. De uppför sig som barn som bär skuld och vågar inte stå för sina handlingar. I stället krossar de fönster, kastar matrester eller ringer och påstår sig vara någon annan.

Vad de än åsyftar med sitt handlande så blir det bara såpass löjligt att den som råkar ut för deras nycken tycker synd om dem. Det ligger ilska i att handla på det här sättet, dock är vreden riktad från personer som inte vet hur det går till i den stora världen.

Ni förstår män, med lite tuffare virke i sig skulle inte fega utan sätta ett signum på sitt förfarande. Personer som utför handlingar på småpojkars vis sällar sig till småpojkars territorium av löje. Ni skrämmer ingen, ty vederbörande har växt upp i nog så mycket tuffare miljö än vad ni kan föreställa er. En miljö där småpojkar inte har någon plats.

Vill ni uppfattas som män, uppför er som sådana. Att ge sig på en kvinna på det här sättet är ju sorligt. Polisen? Där jag kommer ifrån sjunger inga kanariefåglar.

Det är bättre att göra upp ansikte mot ansikte. Verbalt. Hittills verkar det varit ett faktum att ni är rädda. Hur skall man annars tolka det? Ge mig en person och vi kan talas vid om var det gör ont. Om inte, ja, då måste jag bära i minnet att det i dessa trakten faktiskt går ett fåtal män som inte riktigt når upp till den norrländska standarden av vad en man anses vara.

Bara en kvinna
2005-12-13 12:59

Dig fann jag också på nätet, och jag vet vad du heter. Du som dök upp på ICA, ställde dig mitt emot mig och stirrade otäckt. Du bar svarta kläder, en nerrullad mössa och var i min längd. Jag fick ett ordentlig titt på ditt ansikte.

Det var samma vecka som jag gjorde en polisanmälan om attack mot min bostad, när telefonen ringt med diverse hot 2005. När jag skickade in en insändare i den lokala tidningen samma höst. Dagen efter stod du där.

Vet du varför jag vet vad du heter? Jag hittade dig på Internet och det enda jag behövde slå in var några reptilnamn. Du säljer reptiler.

Det stod att du hållt på med reptiler i 16 år. Dock hade du inte samma namn som mannen som kommenterade en bild som jag hade på fotosidan.se och som också hållt på med ormar i 16 år som han så käckt skrev i min gästbok.

Jag kommenterade en bild han hade på en orm. En liten en i hans hand. Under min kommentar kommentarade “Bushmen-kvinnan” och där fick jag sedmera se att varje brott ni utsatte mig för, gjorde hon en fotoillustration. Jag vet hennes namn också, om det nu är det hennes rätta namn.

Det var därför jag slog in dessa namn. Han började ju kackla om ägg i min gästbok och jag låtsades som ingenting. Han jagade själv; bl a. hare och annat småvilt skrev han. Han skrev ofta att han skulle ut och jaga och där dök det upp en bil när jag var utomhus.

Du vet han mannen på 35 år som hade exakt samma slags djur som dig. Reptiler och som frågade mig om jag ville komma och fotografera rovfåglar nästa vår i hans stad. Då svarade jag att jag nog skulle ha en stor mage vid det laget eftersom jag var gravid att den saken skulle vara ganska omöjligt. Jag åkte ingenstans utan min man skrev jag visst också.

Jag hade tagit fotografier på rovdjur i många år. Vissa av dessa fotografier fanns på min hemsida 2005. Fotolänkarna stod med latinska namn på alla de rovdjur jag hade som fotografier på min hemsida: På varg, räv och lodjur samt björn och leopard. Tigrar och lejon samt andra djur. Det finns 4 olika sorters lodjur t. ex. i världen och därför använder jag deras rätta namn. Dessa namn dök också upp 2005 på en diktsida lägligt nog.

Ni visste att jag var gravid och ni körde på en gravid kvinna med en bil. Vem gör något sådant?

På en CD skiva har jag min hemsida från år 2005

Jag trodde först i september 2005 när det hela startade, att det kunde vara någon före detta person som suttit i fängelse där jag arbetat som kriminalvårdare. Ett sommarjobb jag haft mellan studierna.

På min sida stod det vad jag kommer att rikta in mina studier på; lagen. Det fanns länkar till sidor om kriminologi ett ämne jag studerat på universitetet.

På hemsidan fanns också rovdjursfotografier jag tagit på lodjur, räv, varg m.m. och dessa stod skrivna med de latinska namnen då det finns ett flertal olika arter av samma djur.

Dessa latinska namn dök också upp på diktsidor hösten 2005 av personer som skrev just samma saker som stod i dessa perversa brev jag fick.

Naturligvis stod det att jag studerade matematik och på sidan fanns dels länkar och dels bevisföring för vissa matematiska teorier. På diktsidorna fanns nu “matematiker” högt och lågt som skrev dikter av omatematisk karaktär.

På hemsidan fanns namn på mina syskonbarn. De fick under dessa år kärleksdikter skrivna till sig av sexuell art. Fast det stod ju inte deras ålder på min sida.

En hade tom tagit deras namn som ett dubbelt användarnamn på en diktsida. DE ÄR BÅDA UNDER TIO ÅR. Bara så du vet det.

Jag hade länkar till dem; FBI:s barnsida där de kunde pyssla och leka med dataspel. Som en kul grej till dem.

Det hade en person tagit fasta på också.

Tänk vad mycket information man kan få genom att skriva några noveller och några dikter. Det bästa av allt var att utifrån dessa noveller och dikter spred ni ut en jävla massa lögner om mig som person.

Då ska jag berätta en nyhet för er: När en författare skriver en bok, novell eller en dikt är det inte en självbiografi. Det är inte alla som känner till detta faktum har jag förstått. Därför var det ganska intressant att ni hittade på massa “fakta” om mig via dessa dikter under dessa tre år och hittade på hela historier och fabler om mig som “bevis”. Tillåt mig att skratta. Ingen av er känner mig. Då ska jag ordagrant förklara syftet varför jag gick ut på en viss sidan och började skriva dikter för de med lägre intelligens:

1. En man körde på mig så att jag förlorade mitt barn och jag blev grovt trakasserad i månader.

2. Jag hade en länk på hemsidan till den diktsidan på grund av ett webprojekt.

3. Vi spelade teater på den sidan för att få information till vem ni kunde tänkas vara.

4. Jag började skriva 2006 på den sidan.

Det fungerade. Får tacka för all information.

Jag visste ingenting från början samtidigt som jag fick dödshot hela hösten 2005.

Jag polisanmälde attackerna på min bostad och hoten men det dök inte upp någon polis och t.ex. tog fingeravtryck på äggskalen som låg utanför fönstret.

Om du inte förstår ovanstående information; läs igen om du var inblandad eller är en av de där 8 av 10 som inte vet vad det handlar om. Och du som frågade om jag skrev “koder i dikterna” och “krypterade dikter” på den sidan. Sök psykiatrisk hjälp. Det kan hända att du lider av en psykisk sjukdom.

Du kvinna, runt sextio år som stod utanför våran dörr och gasade i en röd Ford av äldre modell (fiesta) när vi, min man och jag hade varit och handlat. Du som körde närmare och gasa ännu mer. Du samma kvinna som dök upp utanför polisstationen när jag skulle hämta mitt pass våren 2006. Jag har sett den bilen förut. Jag tro mig vet vem du är släkt med.

Vill du veta vad jag gjorde där? Jag hämtade mitt pass för min man hade beställt en resa till oss, till Provence för att jag skulle komma ifrån ert galningar som dök upp överallt där jag var i staden, som stod utanför mitt fönster ett flertal gånger och även steg ut ur bilarna och stod och blängde otäckt. Och som följde efter mig när jag skulle handla.

Era sjuka förbannade elaka människor. Är det en sport ni har i staden? Att följa efter gifta kvinnor ni inte känner och förstöra deras liv? Är det någon slags om jag får citera er själva från fotosidan.se : Bushmen beteende?

Ja det var en kvinna där på fotosidan som fotograferade varje brott ni utsatte mig för. Hon hade vidare tagit en dikt från min hemsida, rubriken och använt som e-postadress. På hennes sida stod som bekant : “Bushmännen kommer och jagar dig.”

Byfånementalitet? Allmän sport i bygden? Förrymda psyk. patienter? Ingen av er känner mig för jag kommer inte från staden. Jag kommer från västkusten.

Bushmen? Finns det inte en motorcykelklubb med samma namn i staden? Jag tror bestämt jag slog upp det på nätet. Samband? Det återstår att se precis som allt annat jag fått ta redan på sedan hösten 2005.

Vad ska jag säga om dig då? Allt detta stirrande i över ett år och varje gång jag tittade upp. Alla dessa leenden och femsekunders blickar. Min man noterade det också, mer än mig. På mina bröst, på min häck och vad ska jag säga; har aldrig stött på en man som så gärna ville vara nära. Jag skiter i om du är gift och jag skriver ner sanningen; fast det vet jag inte om du är gift. Jag vet bara ditt förnamn för jag frågade. Försökte få dig att slappna av lite. Vara trevlig. Jag känner mig inte bekväm med att män glor på mig. Jag är blyg när det gäller män. Du verkade ha någon lek för dig att gå runt hörnet och stutsa i mig. Efter ett flertal gånger fattar man det. Sen kom jag inte tillbaka till din affär mer där min man alltid varit med mig. Vid min sida. Det fanns inget att ta på dirket utom dina blickar och ditt eviga leende. Förrän den kvällen när jag skulle skriva på kvittot och du börjde dig ner och snuddade vid mitt hår och när jag spärrade upp ögonen gjorde du det också; teatraliskt och utan ett leende fastän du log. Du verkade tycka det var roligt det med att skrämma mig lite. Sniffa på mitt hår. Jag hade inte varit inne i er affär på ett halvår men nu var min man bortrest och han ringde och frågade om jag kunde handla på hans konto.

Jag tyckte du var snäll och du var alltid trevlig. Förrutom stirrandet och det där att alltid vara nära. Det var då jag förstod att du kanske var inblandad med personerna utanför som just tänt helljus i ansiktet på mig. Du förstår ingen kunde placera mitt namn och mitt ansikte i den staden. Jag kände ingen där. Inte dig heller. Du kunde inte veta vad jag hette, var jag bodde eller mitt hemliga nummer. Det kunde ingen i den staden för jag var inte därifrån. De kunde inte veta var jag bodde. Om du inte rotade fram den informationen via kunduppgifter förstås. Dig är jag rädd för. Du skrämmer mig. Om du känner den personen som var elev till min man eller om du känner henne via en vän då blir det jobbigt för dig.

Framför allt minns jag den kvällen när vi hade hyrt en film och vi skulle lämna igen den på kvällen. Det stod en ung tjej där på bryggan med mörkt hår och bruna ögon. Jag skulle just säga Hej och tittade på henne. Det var en elak svarsjuk blick jag fick där. Om blickar kunde mörda. Jag känner inte er och därför hajade jag till. Brukar hon bli sådan för kvinnor? Bråkande hon med dig? Samma kväll krossade någon mitt fönster. Detta var hösten 2005 och min man hade hyrt den filmen. Det ovan var januari 2006.

När Punch och hennes man var ute och tränade med sina inlines idag körde en bil förbi och tutade. En mindre bil som var grönt mintfärgad. De vände och körde nu förbi henne och tutade igen, de flinade och såg allmänt ut som stadens byfånar. (läs vidare i texten och förstå varför)

Detta var vid samma industriområde som de nästan körde på henne i höstas. Hennes man som låg 100 meter bakom Punch hörde också deras tutande mot henne. Kanske ska jag påpeka det igen:

Den som åker fast för att henne barn dog våren 2006 kommer att bli åtalad för mordförsök. Advokaten kommer att yrka på just det. Helst eftersom händelsen var planerad och verksamheten mot henne hade hållt på under lång tid. Vidare har tre bilar försök att köra på henne sedan dess.

Dessa byfånar stannade bara bilen och lade ut en död fågel framför henne och tutade igen. Sadist som dödar och plågar djur för nöjes skull?

The world wide economy is:
Decreasing big time and
this is going to damage:
the swedish government’s
up to date right-blue-force
agenda of reformatio

[E] Den hårdaste härdade [Am]dåren
Har lärt sig att skratta åt [E]såren
Den kantiga gjutna per[Am]sonen
Är den starkaste konstruk[F#m]tionen
Bakom den blanka fa[B]saden
Är jag inmurad i ce[G#m]menten
[C#]Skyddad från [C#7]ele[F#m]menten
Och [Am]ett med den hjärtlösa [E]staden

Trots den giftiga luften och fukten
Den petroleumberusande lukten
Står jag skinande ren mitt i smutsen
Varken sot eller sprickor i putsen
Bakom den blanka fasaden
Är jag inmurad i betongen
Med tummen i munnen och tvången
till sällskap i sarkofagen

[G#m]Här … kan ingen [G#]göra mig nåt varken [G#7]ont eller gott
[C#m]Ingen kan göra mig [C#m7]nåt varken ont eller [F#m7]gott och [G#]livet [G#7]står
[F#m]Still … och [F#]timmarna [F#7]rusar vart de [B]vill. [A,F#m,B,A]

Jag är trött på att vara min egen
Planerar de darriga stegen
Ur den armerade stenen
Bara få räta på benen
Bakom den blanka fasaden
Förklarar jag krig mot betongen
Och svär för den sista gången
Att jag aldrig mer skall fördra den

Men världen får vänta för stunden
Jag hållar mig undan och bunden
Av skräcken att blotta en åder
För de som bedrar och förråder
Bakom den blanka fasaden
Är jag inmurad i betongen
Trygg i den kalla kokongen
Gråtande glad att jag har den

Här kan ingen..

Text: Gurran74
År: 1997

Fröjd för ögat mitt
Jag känner djupt här inne
att god är vår jord
som skapat för mitt sinne
klockan som där står
Här hade jag tänkt härma
vår dansbandskarusell
om kärlighet och värma
Jag sjunge glad och säll
Men jag valde mått på foten
som passar klockor små
jag fyller blåklockskvoten:
som himlen är du blå.

Text: Gurran74
År: 2001

Jag vill börja skriva noveller igen. Jag saknar det.
Men jag har inte riktigt tid, och när jag har tid
har jag inte ork, och när jag har ork har jag inte
tid. När jag har både ork och tid har jag ingen
inspiration, och när jag har inspiration har jag ont
om aningen tid eller ork.

Jag tror att mina orker är i Mordor.

Nu har jag gott på vitt sen tisdag
Mor hade en fruktansvärd dröm
Att jag skulle bli misshandlad
av 4-5 män
Ungefär så många fiender ja har i den undre världen.
Men jag är inte rädd och jag har aväpnat mej.

Jag är i Herrens hand som håller om hela världen,
inte illa va..det måste vara nåt oerhört stort må Guds vilja få ske.
AMEN!

Jag vill tillbedja
Jesus
Den vackraste skönaste
dyrbaraste

Som jag har föraktat
Och kränkt.

Måtte Herren vara min själ nådig.

Vem är du?
Som oroar mitt hjärta
Du dyker upp snart
Det vet jag!

De vackraste dagar
Som våren ger
Vill jag ge i din famn

Små smultronhjärtan
På ett strå till dej
De vackraste namn du hört

Vill jag viska kind emot kind
Oändlighetens vattenfall
Du o ja mitt i
Skrattande av lyckorus
Vill jag plocka blommor till din famn

Men vem är du??

Det fanns inte så mycket att göra, inga alternativ när han kom in genom dörren visste jag vad som skulle hända. Precis som på film så upplevde jag allting i slowmotion. Hur han stängde dörren vände sig om och blickade ut över klassen. Drog handen genom det där mörka håret och tog av sig jackan och hängde den på en stol. Gick fram till tavlan och skrev upp sitt namn, men fina svarta bokstäver. I min mun smakade hans namn som choklad, jag viskade fram det.

Alla ruade ut efter lektionen som hade varit extremt ointressant, men jag stannadde kvar och låtsades knyta skorna. När jag böjde mig upp så stod han där. Vi tittade på varandra och innan jag visste ordet av det så befann vi oss i varandras armar och kysstes passionerat. Det känndes som en eld. All den elektricitet som funnits mellan oss exploderade. Tusentals kännslor på en och samma gång, Jag nästan tappade andan, det var så stort. När vi väl släppte taget om varandra så gungade hela världen.

“Jaha…hur går det här då?”
Jag rycktes upp ur mina tankar och tittade generat upp på honom

okej bli seriös…skit i allt….döda livet det ger inte nångon kick längre…omogna 14-tisar på bussen med översminkade läppar och ögon tyngda av kajal som jämför sina extremt platta magar med tattos och piercing, men vad dom inte ser är att dom egentligen är lite lönnfeta av alla klockan-tre-efter-festen-burgare-med-lightcola-på-donken…alldeles för små, korta killar med byxorna nere vid skorna nästintill och truckerkepsen på sned och prillan under läppen står gränlse över mopparna och snackar om bröst och annat om kvinnan som sexobjekt neonlysnade skyltar i nattens mörker jävla fucking ointreserade individer som sårar utan att se…rökriåder tunna drömmar….pappers hjärtana eldade jag upp på bål…upp som en pannka ned som en sol eller hur fan det nu ska vara…klyshor och chlichéer alltid samma gammla sak…du kan dö din fetagris det är ingen som vill ha dig här ändå...fan fan fan citar thåström i desperation innan sagan tar slut…en trupp lila nallar lallar förbi HAPPY VALENTINES DAY!

Behöver du en KRAM?
Säg bara ja!

Hon gick på vägen genom mörkret och det prasslade i löven, de nakna fötterna nuddade lätt vid asfalten, hon lämnade inga spår. Lätta droppar av regn nuddade hennes kinder, de blandade sig med de salta tårarna, den vita klänningen fladdrade i höstbrisen, det svarta håret likaså. Hon kunde höra ljudet av vågorna som slog mot stranden, känna doften av havet. Henns hand kramade om det vassa rakbladet som skapat de röda tårana på hennes armar. Hon var mycket nära nu, hon ökade stegn och snart nuddade hon den svala, mjuka sanden. Som att tiden stod stilla, så släppte hon rakbladet och bara stirrade ut över det stora havet. Månen kastade sitt sken över den oändliga, svarta massan där ute och stjärnorna lockade och blinkade på himlavalvet. Hon kände det stora lugnet sprida sig i kroppen, och böjade gå steg för steg. Nu nuddade hon med tårna i den första vågen som slog emot stranden. Tyst, men med en alldeles klar röst nynnade hon och tog yterligare ett steg ut. Vattnet slog emot hennes små såriga fötter, steg uppåt över henns blåmärke på det högra knät. Åt sig upp över magen som kanske innehöll ett litet liv, spred sig över de söndertrasade benvita armarna. Klänningen böjade tynga ned henne, den isande kylan gick rakt igenom hela hennes själ. Den lilla röda munnen slutade sjunga, de vackra bruna ögonen som sett så mycket olycka i världen blev för ett ögonblick alldeles klara, hon var en trasig ängel.

Det var en gång en flicka, hon var ganska liten men bara inom sig självt. denna lilla flickan hade genom hela sitt liv genomgått olika jobbiga perioder som etsades fast i hennes minne, men hon gjorde allt för att förtränga dem. Denna lilla flicka blev en dag väldigt ledssen och depprimerad för att alla minnen bara kom tillbaka och allt runt omkring blev bara svart. Alla pekade på flckan och skrattade bakom hennes rygg. Alla stötte ut flickan och hånade henne. Flickan ville bara alla väl men ingen såg henne för den hon var. En dag orkade flickan inte längre hon låg kvar i sängen och vägrade att gå till skolan. Flickan mådde sämre för var dag som gick och till slut så började hon fundera på att inte finnas till. Den lilla flickan ville känna smärtan försvinna och se blodet rinna, varje dag mer och mer röda trårar på hennes armar. Sen kom sommaren livet blev ljusare flickan lyste som en sol men hösten kom fortare än hon anat. Allting var underbart men blev snart värre och värre. Den lilla flickan blev depprimerad och ledssen igen. Hur skulle den lilla flickan orka? Men så en dag så fick den lilla flickan veta att hon skule flytta bort från allt, ett ljus tändes i mörkret och den lilla flickan längtade. Dagen kom och den lilla flickan flyttade till en bättre plats och till bättre människor, idag saknar den lilla flickan dom som ändå brydde sig om henne och den lilla flickan mår fortfarande inte helt underbart. Ibland så händer det att den lille flickan vill se de röda trårana rinna, men den lilla flickan har lovat att nu är det slut. Den lilla flickan ska resa sig och se ljuset. Den lilla flickan ska ereövra hela världen med sitt leende och skänka glädje till alla dom som är hennes vänner. Den lilla flickan är jag.

Trodde verkligen att
Vi kunde bli ett
Som ett träd sammanvuxna
med händer som mötes

Nu finns bara saknad
och sorg.

När jag reste långt långt bort..
När jag såg lilla tjärnen
fylldes jag av ro

När dagen kom till havet
fylldes jag av stormens
oro
Det var det enda jag förstod.