det bodde en vekhet över dina läppars krökning
när du log
en tafatthet över dina rörelser
en rädsla som liknade min

och du levde med ...

det var fullmåne i helgen
jag såg den aldrig
för jag var full

men satan satt och ylade
runt husknuten

och rännstensprinsessan
ha …

det är det här med sömnen, mamma

och det där med hur människor försvann
när jag sov
som gör att jag aldrig somnar längre

du min …

men jag sade aldrig ett ord

när jag mötte ”han med håret”,
som kallade mig “tjejen”
som om han glömt mitt namn
såsom jag glömt honom …

välkåmmän till svärje

sa de och jag var fyra

och kräktes i min nya, vita pälsmössa

det lät alltid som om de sjöng
de där underliga män …