*centrering-start*smärtan skär upp mig sakta inifrån
du bodde där,
dit ingen annan
nått
nära
före det slut
där allt utplånats
bleknar ...

jag mer anar
än ser
Dig

diset gör dina konturer
mjuka
gör mitt hjärta
mjukt

jag anar mer
än jag
ser

vet att
Du
alltid går ifrån …

Nej, det är inte
mig Du ser,
det är mitt hjärtas pickande rädsla
som mina ögon sjunger.

Min smärta
ylar högt över Alvaret,
ryttlar likt r …

ensamheten är en luggsliten gammal gråvarg
lekamrat ena sekunden dödlig nästa
livnär sig på gamla adressböcker
och telefonkataloger
väntar på ...

något har lämnat mig
kvar finns något
obestämt
otämjt
otacksamt

en evigt omkullkastad åtta
säger mig ingenting
om tiden
väser bara
fram …

bara dårar och galningar
går på vatten
innan isen lagt sig
och skeppets mast
behängts med istappar

bara dårar och galningar
tror på kärlek …

vissa vassa blommor
släcker inte törsten
efter skönhet
de låter mig
vandra rakt ut

i

öknen

för att

förgås

jag skärper mina sinnen
forsöker stilla min själ
att inse skillnaden
mellan leva och liv

sakta sluter sig havet
bak aktern alla spår plån …

så rörande patetiskt
havet motsätter sig
bekantskaper

ytan stenhård
avvisande

regnet slår plågsamt stumt
krossas i mötet

jag ber int …

så perfekt oberörbara
de står där
rad
efter
rad

så nära men borta
väntar de
dag
efter
dag

livet och döden
föder dem
rad för rad ...