Genom evighet för vi dialog. Andas kan jag inte göra utan dig. Förlösande tårar…..
Uppvaknanden knoppas! Förlösande tårar…..
Som ejderdun i vinden flyger tystnaden till mig, en vandring på ensamhetens aveny, en närvaro i vilans vrå. Förlösande tårar…..
Springer på vattenbrynet på stranden. Jag är jagad av tristessen. Vänder mig om, säger adjö. Jag löper åter. Tristessen står still, den gråter. Förlösande tårar…..
Man har klätt mitt hjärta med tårar av lycka och gråt av sorg. Jag går och svettas. Förlösande tårar…..
Trolla dig synlig, så att jag vet vem som läker min själ när förväntan blommar snyggt. Trolla dig synlig, så att jag vet vem som stillar min starka oro.
Lyssna till toner vilka klingar i ljuv harmoni! Sökandets melodi. Förlösande tårar…..Vita vingar.
Vitt hus.
Vitt ljussken.
Vitt havsbrus.
Vita sängar.
I sjukhusets sal.
Vita handlingar.
Du hade inget val.
Vit blomma.
Vit knopp.
Vita moln, på solens topp.
Allt är vitt.
Allt är ditt.
För du är universums mitt.
Detta är döden
som en rå fisk
som ett hardcore knull
som en kyss från en hora
du nyss skjutit
han var med dig
gick vid din vänstra sida
han var en torped med ett öga
en bror
en far
en skugga
ett one night stand
och verkligheten
en kopp med kallt kaffe
ett vagt leende från en främling
och en laddad pistol.
Ett skrik i yttre rymden
och en utomjordings törst
poetens drömbok och
stjärnor på hans himlavalv.
Svältgrävda gravar
och ett ångestskri.
Varifrån kommer allt skratt
från ovan från under
till gråt alla sorger och besvär
varifrån föds en mask i sitt skinn
ur myllan av modern och fadern
alla lögner alla sanningar
om vartannat i en sliten kappsäck full av begär
ett dilemma som stämmer
en grej som inte du bestämmer
I september mår min själ som bäst bara bra
allra bäst nu än under övriga månader
där mörkret sluts och ljuset får vika undan ett tag
hösten blir till mitt signum
lövena faller som mitt humör blir stadigt bättre
inga måsten inga men bara stillhet och närhet
lugnet blir till mitt signum
i september målas hela min världsbild om
det vackra blir vackrare än under övriga månader
mörkret blir behagligare och ljuset får se sig tillfälligt besegrad
Söderhavets vågor
i gryningen
släck ditt sista hopp
olycksdrabbade fågel
i skymningen
flyg med mig
och glöm allt
som världen
har matat dig med
brandgula lågor
bland dyningarna
skölj bort allt hat
himmelska jungfru
bland gryningarna
följ med mig
och frukta inte
havet som speglas
i mina ögon
Det är semester. Regnet skvalar utanför fönstret. Dammråttorna leker kurragömma under sängen. Men vem har lust att städa? Inte Stina Nilsson i Norrköping i varje fall. Hon har utsetts till juli månads skald av förlaget
Alida Bok i Uppsala. Hennes dikt Fred är en lovsång till oredan. Dikten kan läsas här: http://alidabok.net/dikt.php .
-Det finns viktigare saker än att städa, säger Stina Nilsson, som är förtidspensionär efter en hjärnblödning.
-Livet blir viktigt i det lilla. Jag skriver, målar, sjunger.Stina Nilsson, 46, bor sedan en tid tillbaka i Röda Stan i Norrköping, men hon är uppvuxen i Västervik och Linköping. Egentligen heter hon Christina men alla kallar henne Stina.
Jag låtsas
som om ingenting
har hänt
och allting är precis
som vanligt
stänger in mig
i mina drömmar
och bedövar mig
med ensamma stunder
flyr från en värld
som jag
har lärt känna
precis
som jag
har lärt känna dig
Friskförklarade psykopater
och politiker
med huvudet på sned
sommarkåta tonårstjejer
som aldrig
kan lämna en i fred
regelvidriga signaler
och utvikningsreklam
på varenda jävla vägg
samhällsfientliga anarkister
och debattörer
utan några som helst belägg
höga mörkertal
och våldtäktsoffer
ute på glid
ta hand om dem
men nej
för ni har ju inte tid
ständiga mediaskandaler
och desperata
människors rop
på hjälp
bortglömda medborgare
och osynliga schackpjäser
det är vi allihop
vart är samhället på väg egentligen?
Min vinter var ett kalt träd
Som jag klädde med tankar och drömmar
Jag kan fortfarande känna snön knastra under mina fötter
Hur den smälte till vatten i min hand
Hur jag skrev ditt namn i orörd vinternattsvithet
Hur jag fångade snöflingor inuti mitt hjärta
För att ha som minne av den underbart mörka drömska vinter
Där du var min huvudperson
Och jag drömde
Jag minns att jag drömde
Minns att jag drömde bort mitt liv…
Plantera varsamt
ett frö i din kruka
sköt om jorden
så att den alltid
innehåller näring
vattna krukväxten
minst varannan dag
men gärna varje dag
håll dig nära
och dela med dig
av din syre
och låt blomman växa
när blomman har vuxit fram
fortsätt att vattna
så håller du kärleken
vid liv
Snöflingor
landar på min hud
kristalliseras
och smälter bort
för ett tag
fryser ner
varje tanke som jag har
om dig
och ger en ögonblicksbild
som du var precis då
oemotståndligt vacker
men ändå
så avlägsen
som du alltid har varit
för mig
bara en dröm
INGA HINDER I VÄRLDEN STOPPAR KÄRLEKEN
Gränser är inget hinder för kärleken på vår jord
Den hittar fram hur snårigt än det är med vissa ord
Inga hinder i världen låten den sig hindras av
Den forsar fram som i venerna på ett träd med sav
Murar höga som kyrktorn kan inte stoppa denna makt
Inte ens när de jagade kvinnor i denna hemska häxjakt
Kärleken finner alltid vägar, hur svåra de än må vara
Även om man nu måste vandra i en öken som Sahara
Det finns inget som stoppar detta flöde, den har inga gränser
Ingen frågar något om man har några riktigt referenser
Utan det finns bara ett sätt att kunna nå fram till denna värld
Det behövs inga pengar, man kan vara en novis eller mycket lärd
Den har överlevt i så många år, så det här är ingen innegrej
Kärleken sträcker sig så långt, som man kan någonsin tänka sig
Sedan kvittar det om man är gift, skild eller har någon vän
Så visst finns det gränslös kärlek och man kan inte låsa in den
Bo GRapenskog
MAN VILL ROPA UT SIN KÄRLEK
Vem vill inte segla på de sju haven och få uppleva ett äventyr
Det vimlar för ögonen man känner sig svag och mycket yr
Men kärleken är en seglast med många olika nyanser
En liten flört eller bara en blick kan ge många romanser
Att angöra en brygga där kärleken lägger till är underbart
En av de jordiska ting man få säga, det är riktigt njutbart
Men visst kan allt gå på skrå och skeppet får slagsida
Man vill ropa ut sin kärlek till någon, så där milsvida
Men skeppet kommer så småningom till en trygg hamn
Visst är det underbart att få gråta ut i din varma famn
Den trygghet av glädje, stolthet och lycka är enorm
Skeppet kan faktiskt råka ut för en stor känslostorm
När kärleken är som bäst kommer många små skepp efter
För här gäller det hopp, tro och kärlek hädanefter
Ibland behöver skeppet lägga sig i en torrdocka och ses över
Men kärleken är lätt att styra, här behövs ingen undanmanöver
Bo GRapenskog
LIVETS BLOMSTERLÅDA
Det som jag har värderat mest i livet är kärleken och vänner
Glädjen och skratten och hoppet, det är något jag godkänner
För ett liv är inte en dans på rosor, utan en ständig strid
Naturen har varit en hjälp att kunna nå denna inre frid
Man tycks säga att varför gjorde jag inte så, när jag hade chansen
En del var på dansgolvet en del spelade upp till den här dansen
Men ändå möttes vi någonstans en ljuvlig försommardag
Detta vara något man inte hade tänkt sig, det var precis som ett trollslag
Du barn av denna tid som föddes, blev till vår hjärtans fröjd
Flera barn följdes och ni var lika välkomna som i himmelens höjd
Vad är då livet, ett stycke poesi med klanger utav trumpeter
Det vi söker är frid och lycka och massor av saligheter
Men ändå vissnar människan bort, som blommade så härligt
Det är som en tavla, man ser motivet, det är mycket konstnärligt
Så visst är livet ett monument av ett mirakel att få skåda
Fröet såddes och blommorna kom upp i livets blomsterlåda
Bo GRapenskog
VÄV DINA DRÖMMAR AV KÄRLEKENS TRÅD
Min drömmar är vävda av kärleken till livet
En oas av längtan att få detta innerligt skrivet
Vägen vi vandrar kan både vara ris och ros
En stark beskrivning av det jordiska som Homeros
Trådarna blir ett mönster och man ser inte slutet
Utan hela tiden blir livet nytt så där oavbrutet
Man kan inte förvänta sig att något blir som man vill
Utan ena dagen är det regn nästa är det sol och fågeldrill
Tron är den rätta vävstolen och kan forma en persons själ
För vi kommer alltid till den plats där det är ett vägskäl
Tyget kan bli starkt men skört om man inte vårdar det ömt
För innerst inne vill man inte i hjärtat ha något kvarglömt
Så väv dina drömmar utav den starkaste kärleks tråd
Visst måste livet också ha ett slags skötsel råd
För drömmarna är ju vår enda chans till fantasins inre kärna
Där uppe på himmelen päll, finns din speciella lilla stjärna
Bo Grapenskog
Livet utan kärlek är som sommar utan sol
När man tittar upp mot himmelen och se fåglarna flyga
Det är hjärtats melodier som spelas upp så där oblyga
För kärleken till jorden och dess natur är härligt
Men tyvärr ibland blir det en tendens till förfärligt
Vi sjunger med hjärtat och söker efter en riktig tonart
Tonerna liksom breder ut sig när det är riktigt stjärnklart
Vilket under att just vi finns till att kunna detta få skåda
Låt alla kärleksförklaringar komma upp från din skrivbordslåda
Strängarna vibrerar av hjärtats toner och ge lugn i din själ
De är lika vitala och ha inga som helst ålderskäl
Kärleken är universell och går över alla gränser
All kärlek är lika, det är inget annat som överglänser
Hjärtats melodi spelar på känslorna instrument
Försök att nå fram till denna speciella tangent
Livet utan kärlek är som en sommar utan sol
Det ska ju naturligtvis vara en äng full med kaprifol
Bo GRapenskog
EN GEST FRÅN OVAN
Låt klockorna ringa och ljuda sin fina klang
Dem borde få mer tid och en stor komplimang
För hjärtats klockor ringer med själens röst
Är detta inte en gest från ovan, denna tröst
Kristallklara toner smeker våra trötta sinnen
Varje människa minns några barndomsminnen
Det spröda och fina borde få mer utrymme i världen
En kärleksfull kram kanske istället för rymdfärden
Klockan klämtar för dig till sist men mist inte din tro
För över de mörka vatten där går salighetens bro
Där klingar tonerna så ljuva, som blåklockan på ängen
Den är så söt som du när du åt den där marängen
Mörkrets makter kan vi alla försöka att riktigt kväva
För låt hjärtat vara med det är något att eftersträva
Till slut hänger kläppen tyst och stum, som ett blad
För ditt liv är just nu som en valsande sommarstad
Bo GRApenskog
Kärleksberättelse på tio ord
Kärlek är:
Du
tittar i
någons
ögon
se
hennes
Hjärta
Bo GRapenskog
DRAG UPP GLÄDJENS PERSIENN
Känslorna som var gömda för kärleken, är tydliga
Dagar som var stormiga, blåses nu sydliga
Ensamheten som stod där och grinade i ögonen
Finns inte längre jag drar upp glädjens persienn
När ljuset lyser klart och hjärtat är fjärilslätt
Blickar man ut och se det under som har skett
Ett brustet hjärta kan man laga med tid och tålamod
Men alla så vet vi att hjärtat är kärlekens handelsbod
En dröm man trodde inte vara sann finns här och nu
Kärleken flyter fram som en älv, en besjungen Donau
Så vacker, så värdefull är livets sköna dalar
Ibland kan det vara värt med några väntsalar
Det som kändes så ont har förbytts till något så underbart
Man blickar upp mot himmelen allt är helt stjärnklart
Känslan är som att åka med när en stjärna faller
Själen blir varm och smälter, smärtan i dessa iskristaller
Bo GRapenskog