jag läste den här flera gånger. tre kanske. första gången kändes den tung. lite svår. är den skriven med glädje eller sorg? “Ett leende föds” är den sista meningen. det låter lyckligt. men samtidigt är euforin inte där för att stanna.. jag bestämmer mig för att det iaf handlar om ett tillfällig lycka. om jag förstår det rätt :)
vackert skrivet hursomhelst (ursäkta mig taffliga analys) // cuz

sorglig stämning..
men lite vitsig :)