du skriver oerhört fint.

Men orka…vår kamp är allt vi har oavsett vad den nu må vara för. Utan den är jag ingenting alls.
Vi ser oss själva genom andras ögon och
jag finns inte om inte du ser mig.
Och jag har heller inte sovit och då tappar man skölden och alla hm..Frågor ska besvaras. Men kanske är jag för trött eller så kom jag till insikt, för jag du dom vi kommer aldrig förstå vad vi gör här. Men låt oss fortfarande inbilla oss att vi har ett syfte och ett mål, annars krackelerar jag.
Det jag menar var egentligen Tack.

Det känns oerhört konstigt att faktiskt ha levt i din dikt.

fy fan vad bra.