Tanken bakom är att vågdalen ska sätta ett bestående minne av erfarenheter, för att människan ska lära sig av sina motgångar och misslyckanden. Att vi sedan fortsätter att guppa upp och ner på livets vågor är en annan sak; har vi inte lärt oss något på vägen, är det inte mycket att guppa åt :)

Håller med; i bland kan nytolkningar av vissa klassiska verk öppna upp nya dimensioner i originalet. Den här texten pekar mer på den moderna trenden, där man gör om gamla klassiker utifrån ekonomisk/politisk synpunkt, som ofta slutar i trams.

Jag är inte här för att föra enskilda diskussioner om politik (som för övrigt är jättetråkigt), men vi kommer att misslyckas med att rädda vår planet om vi inte: – återgår till ett mer enkelt sätt att leva – reglerar jordens befolkning – slutar exploatera naturresurser, oavsett vilket land – bygger upp ett samhälle vars värderingar är högre än Pengar eller Individen

Tack för din feedback och kritik.

Det som kanske är minst lika intressant, för att spinna vidare på din kommentar, är att olika människor fungerar olika. Kvinnor brukar exempelvis i regel använda sig av en form av känslomässig logik, medan mannen är mer rationalistiskt inriktad. Därmed blir frågan i sig ännu mer invecklad än vad man först kan tro, då logik och preferensval kan baseras på olika saker, men fylla en gemensak funktion.

Jag tycker det är fel att utnyttja andra länders resurser, speciellt i samband med kolonialism. Värt att nämna är att afrika “låg efter” redan innan kolonialtiden. Jämför t.ex. afrika med romarriket eller det antika grekland.

“Karl” i den här artikeln är uppenbarligen inte humanist, och verkar värdera andra saker högre än individuellt liv, men han påvisar enligt min åsikt, ganska effektivt på vilken återvändsgränd absoluta moraliska lagar är. Kanske om vi använde moral mer flexibelt, skulle vi möjligtvis kunna uppnå bättre resultat?

Jag ser vårt “välfärdssamhälle” som ett problem i sig, vilket även andra människor kommer att göra i framtiden, då naturen på allvar kommer att säga ifrån.

Sterilisering är inte nödvändigt, men om du tänker på konsekvenserna av att defekta gener sprids in i genpoolen hos en befolkning, och du även får se statistiken över afrikanska barn som föds med HIV, så blir plötsligt sterilisering en human metod för att förbättra livet för nästa generationer afrikaner.

Jag håller fullständigt med dig ang. fritidsakvititeter. Men så länge vi fortsätter att leva för pengar, så kommer människor att söka sig bort från samhället och in i droger/sex/alkohol.

Intressant kommentar!

All “välgörenhet” är inte skenaltrustisk, jag pekar här mer på en övergripande trend. Jag tror vi först och främst måste ta hand om problemen i vårt eget land, innan vi börjar leka supermamma till tredje världen. Min filosofi är darwinistisk och kan sammanfattas på ungefär följande sätt: om exempelvis afrikaner inte kan bygga upp en fungerande civilisation själva, bör dem gå under enligt naturens lagar. Samma gäller oss. Om vi inte kan få stopp på klimatförändringar och överkonsumtion, bör även vi gå under.

Om man vill hjälpa människorna i tredje världen, bör man hjälpa dem att införa barnafödskontroll, och kanske även se till att sterilisera dem som bär på HIV/AIDS/cancer. Vill man hjälpa dem fattiga i I-länderna, bör man först ha i åtanke, att de flesta människor i t.ex. Sverige blir hemlösa/fattiga av en anledning. Oftast har de gjort dåliga val i sina liv. Ge dem pengar och de slösar bort det på sprit.

Journalistiken, om något, är ett bevis på hur ord endast är variabler som får värde, först när de sätts i sitt strukturella sammanhang. Detta är ingen vetenskaplig/akademisk uppsats. Detta är en frispråk filosofisk/politisk artikel om hur moderna människor flyr verkligheten, eftersom de känner sig maktlösa inför dess överväldigade problem (korruption, egoism, materialism, klimatförändringar etc.).

Du förstod alltså inte att det hela var en allegori över den moderna människan och det samhälle den lever i? Jag föreslår Hesses “Stäppvargen” om du vill fördjupa dig i psykologisk dualism, eller Alliansens valmanifest om du vill studera inspirationen till den här artikeln.

Jag håller fullständigt med: den här texten är en aning reaktionär i sin framförhållning, och det är kanske något man bör förbise vid läsningen. Det verkar nämligen för mig, som att grundidén bakom den här texten, är att konst i dag har blivit massproducerad underhållning, och att vi därför behöver en ny syn på konst och konstskapande, för att kunna lyfta fram det som reser sig över Britney Spears och Dr. Phil.

Underbart, skogens andlighet fångat som i ett ögonblick. Vad du än gör och vad folk än säger—fortsätt skriv och hylla det eviga i livet!

Tack för korrektionen ang. den pentatoniska skalan, ska se till att uppdatera texten!

Ang. variationen i indisk folkmusik: här skulle jag ha specificerat mig ytterligare; jag pratar om de indo-europeiska kulturerna och inte bara de “europeiska”. Min poäng: varför ge svarta äran över en musikstil som egentligen varit under starkt inflytande av vit musik? Varför kan vi inte vara ärliga mot varandra och ge varandra credit för det vi har skapat? Om grunden till blues och jazz härstammar från skotsk folkmusik, varför påstår man i massmediala dokumentärer på TV att afroamerikaner uppfann det i kulturell isolering? Här kan vi prata om verklig rasism!

Att inte värdera musik (eller konst överhuvudtaget) är detsamma som att säga att Beethoven är lika bra som Britney Spears. Det verkar för mig vara fullständigt vansinnigt. Oftast använder man sig av relativism för att dölja olikheter mellan människor, då dessa olikheter ofta innebär en naturlig hierarki, vilket vi i dag brukar kalla “intolerans” eller “fascism”. Vad vill Britney Spears resp. Beethoven uttrycka genom sin musik? Ställ dig den frågan :)

Modern jazzmusik kan vara strukturerad, men inte på samma sätt som klassisk musik är. Skillnaden mellan improvisativ och ej-improvisativ musik tror jag inte är så intressant, snarare vad musikerna kommunicerar genom sina verk (metod och resultat är två olika saker, men likväl sammanbunda). Jazz och blues kan vara improvisativt strukturerade, men endast inom sina egna musikaliska ramverk. Variationen i känslomässigt tillstånd når sin spets i klassisk musik, medan “jam” för en van lyssnare mer eller mindre står stilla på samma plats och stampar. Metal bröt sig fri från jazz/blues och närmade sig den strukturella variationen i klassisk musik.

Tack för feedback!