Fantastiskt hur ångest föder kreativitet. Med risk för att framstå som pretentiös: de frågor du ställer och svaren du ger är bara tecken på övergången; övergången mellan en era till en annan. Jag kämpar också mot den, mot ödet. Alla är som marionetter, säger samma sak, är samma plastiga personligheter, döljer samma hemligheter, agerar efter samma mönster och regelverk som trots sitt varande inte fastnar på deras hornhinnor. Romantiker förgås, eller muteras till cyniker. Du söker efter en vändpunkt, en kollektiv insikt, en mjukare, mer ädel människa. Internet är bara början. Vi glömmer att vi är människor, vi låtsas bry oss, vi letar ärlighet där den är som svårast att finna. Jag vill diskriminera, jag vill vara min egen, inte följa i någons fotspår. Är jag också indoktrinerad, är känslorna, tankarna och tendenserna mina eller nyanser i den mänskliga evolutionen som följde den biologiska?
Hur knyter jag ihop det här?
Är jag enfaldig som likt en böld i det tysta förtvinar i kampen för romantiken, den genuina ärligheten, omtanken, samhörigheten? Vi bryr oss mer om folk i u-länder än våra grannar; varför romantiserar vi avlägsna främlingar i humanitetens namn? Jag vet vart vi är på väg, men jag kämpar, jag ska förbli naiv och gudomlig. Allt är ett sanslöst ekorrhjul, upptäckerna kommer därför att de ska. De bara ska.
Öh. Bra dikter och noveller förresten. Stenhårt.
Radera gärna den här smörjan om den var svår att begripa. Var vaken hela natten, faktiskt, så ta den med en nypa salt.
Kanske behöver jag bara räddas av nåt som liknar kärlek.
Men okej, om den här sidan växer vore det vettigt om vi kunde enas kring några korrekturläsare med rätt bakgrund/kunskaper. Annars skulle vem som helst kunna ge grundlös kritik på språkfel. Självklart är jag positiv till att personer med litterära ambitioner får hjälp, men ofta använder folk det skrivna ordet för att det är en rolig hobby alternativt en sorts terapi i en hård värld. Dessa kanske mår bättre utan alltför många pekpinnar. Kul diskussion, förresten.
Bäste IHM. Eventuella språkfel (knasigt ord, bara det) är upp till författaren att ta itu med i samspråk med presumtiv förläggare. Självutnämnda vetare/tyckare anser jag visserligen borde välkomnas för att skribenten ifråga ska utvecklas – inte för att blidka folk som saknar annan vettig sysselsättning än att visa sig på styva linan – men om du tvunget känner att du vill delge skribenten din åsikt, se då till att belysa positiva kvaliteter först och främst. Gör ditt bästa där du befinner dig, så ska du se att dina medmänniskor utvecklas i sin takt och efter eget huvud. Tack för mig.
Helt makalös berättarlusta! Man får en känsla av att historien är självupplevd och man känner sig närvarande. Det är inte heller svårt att sätta sig in i personernas livsföring och upplevelser. Metodiskt förs man vidare genom någon annans minnen, och via ett poetiskt språk mjuknar även de hårdaste orden så att även dem kan bearbetas. Jag har själv lite svårt för att skriva nutidsskildringar där vardagen genomsyrar historien; min prosa är mer tidlös och naivt äventyrlig. En sorts vuxen Vi Fem-mentalitet där allt ordnar sig efter prövningar och strapatser. Tur att folk är olika, eller hur?
Humor är alltid välkommet. :)
Kommentar till texten botanisera. av linus
Fantastiskt. Kunde jag skriva humoristiskt skulle jag också göra det. Fick ett rejält leende på läpparna.
Kommentar till texten Rimmarjohans memoarer av Janjohan
Tjockt med poesi. Utan rim och reson.
Kommentar till texten En grodd av Janjohan
Fantastiskt hur ångest föder kreativitet. Med risk för att framstå som pretentiös: de frågor du ställer och svaren du ger är bara tecken på övergången; övergången mellan en era till en annan. Jag kämpar också mot den, mot ödet. Alla är som marionetter, säger samma sak, är samma plastiga personligheter, döljer samma hemligheter, agerar efter samma mönster och regelverk som trots sitt varande inte fastnar på deras hornhinnor. Romantiker förgås, eller muteras till cyniker. Du söker efter en vändpunkt, en kollektiv insikt, en mjukare, mer ädel människa. Internet är bara början. Vi glömmer att vi är människor, vi låtsas bry oss, vi letar ärlighet där den är som svårast att finna. Jag vill diskriminera, jag vill vara min egen, inte följa i någons fotspår. Är jag också indoktrinerad, är känslorna, tankarna och tendenserna mina eller nyanser i den mänskliga evolutionen som följde den biologiska?
Hur knyter jag ihop det här?
Är jag enfaldig som likt en böld i det tysta förtvinar i kampen för romantiken, den genuina ärligheten, omtanken, samhörigheten? Vi bryr oss mer om folk i u-länder än våra grannar; varför romantiserar vi avlägsna främlingar i humanitetens namn? Jag vet vart vi är på väg, men jag kämpar, jag ska förbli naiv och gudomlig. Allt är ett sanslöst ekorrhjul, upptäckerna kommer därför att de ska. De bara ska.
Öh. Bra dikter och noveller förresten. Stenhårt.
Radera gärna den här smörjan om den var svår att begripa. Var vaken hela natten, faktiskt, så ta den med en nypa salt.
Kanske behöver jag bara räddas av nåt som liknar kärlek.
Benign
Kommentar till texten Orkar du så orkar jag. av radikal
Skön Seinfeld-känsla. Men ändå väldigt originellt.
Kommentar till texten Min bror har slutat dricka mjölk av halkrisk
Till IHM: Jag förstår inte vad du menar…
Kommentar till texten Utdrag ur uttydningsregistret av Falstaff
Men okej, om den här sidan växer vore det vettigt om vi kunde enas kring några korrekturläsare med rätt bakgrund/kunskaper. Annars skulle vem som helst kunna ge grundlös kritik på språkfel. Självklart är jag positiv till att personer med litterära ambitioner får hjälp, men ofta använder folk det skrivna ordet för att det är en rolig hobby alternativt en sorts terapi i en hård värld. Dessa kanske mår bättre utan alltför många pekpinnar. Kul diskussion, förresten.
mattias
Kommentar till texten Utdrag ur uttydningsregistret av Falstaff
Bäste IHM. Eventuella språkfel (knasigt ord, bara det) är upp till författaren att ta itu med i samspråk med presumtiv förläggare. Självutnämnda vetare/tyckare anser jag visserligen borde välkomnas för att skribenten ifråga ska utvecklas – inte för att blidka folk som saknar annan vettig sysselsättning än att visa sig på styva linan – men om du tvunget känner att du vill delge skribenten din åsikt, se då till att belysa positiva kvaliteter först och främst. Gör ditt bästa där du befinner dig, så ska du se att dina medmänniskor utvecklas i sin takt och efter eget huvud. Tack för mig.
Mattias
Kommentar till texten Utdrag ur uttydningsregistret av Falstaff
Helt makalös berättarlusta! Man får en känsla av att historien är självupplevd och man känner sig närvarande. Det är inte heller svårt att sätta sig in i personernas livsföring och upplevelser. Metodiskt förs man vidare genom någon annans minnen, och via ett poetiskt språk mjuknar även de hårdaste orden så att även dem kan bearbetas. Jag har själv lite svårt för att skriva nutidsskildringar där vardagen genomsyrar historien; min prosa är mer tidlös och naivt äventyrlig. En sorts vuxen Vi Fem-mentalitet där allt ordnar sig efter prövningar och strapatser. Tur att folk är olika, eller hur?
Mattias
Kommentar till texten Amanda av peterix
Hysteriskt kul, faktiskt!
mvh Mattias
Kommentar till texten Maffian av I Que