Jag blir alldeles tagen, vilken skitbra dikt! Jag brukar hålla mig till tumregeln att alltid vara konstruktiv i min kritik. Men den här dikten ger någon känsla som säger att den här dikten är bra, kanske för att jag lyssnar på Nine Inch Nails samtidigt, vad vet jag?

Fast det är ändå de två sista raderna som fick känslan att komma med besked.

Väldigt väldigt bra, detta säger jag inte bara för sakens skull, det var längesedan jag kommenterade något här på Asfalt.

Sanningen är den att den här dikten var ett startskott för mig när jag började på min diktsamling med ungefär 25 dikter även om den här är inte med.

Konstruktiv kritik är bra, det borde finnas lite mer av det här på Asfalt.

Jag gillade det sista absolut bäst. Och nu ska jag vara lite konstruktiv. Jag tycker inte att ”(Glassplitter.)” ska vara där då intensiteten försvinner, just där.

Jag ryste till när jag läste den här. Vilken häfig slutsats.. Man får en sådan där känsla av varför, varför man inte kom på det först.

Mycket mycket bra. Det här var inte någon innehållslös dikt, den har så mycket, jag fick bilder och känslor skapade för mig. Den här var lysande. Och jag lovar, jag ger dig inte tomma ord.

Jag började att skriva på Haket, sedan fann jag Asfalt.org och fastnade här. Jag är ärligt talat mer här än på Haket.

Asfalt känns mer unik.. På något sätt..

Du undrade för längesedan hur man skrev poesi, du har svarat på din egna fråga.

Den här dikten klev in i mitt hjärta, omedelbart.

Ett Kent medley! Härligt.

Påminner mycket om Marcus Birro!

Det gjorde jag inte. Men Jocke låter varje person tolka låtarna på sitt sätt.

Där slog du huvudet på spiken! Hamnar direkt i favoriter!

Det är så förbannat kul att läsa folks dikter, när de verkligen skriver dem med passion!

Jag gillar också den där idén. Hur är det på högskolan? Är det inte kurser som borde klaras av för att kunna slutföra sin utbildning, utan betyg?

Elin, du har nog missat att det knakar i fogarna här. I alla fall mellan två personer. Jag är själv inte så insatt i diskussionen. Det är ju sådana värdsliga problem. Men jag vill ju påpeka vilket MästerOtto har gjort i en dikt att det krävs så mycket, att kunna sätta ord på sina känslor och att det är så lätt för läsaren att såra skribenten…

Jag förstår inte det här, vad är det som är fel. Varför tar du inte emot hans kärlek igen? Du behöver inte att svara, frågor är till för att undvikas.

Väldigt bra dikt, med mycket ilska. Tycker ändå att magin bryts när allting slutar med “Orka.” Då vill man läsa mer, känns det som.

Döden påverkar alltid, även mig.

Dikten är grymt tung. Vet inte om jag förstår än. Jag kommer att ge dikten flera chanser för att försöka göra det.