Härlig dramatik i denna text Sofia. Du har ett mycket bra sinne för bilddramatik.
Intressant innehåll också. Oftast suktar man efter Amors pilar, samtidigt som man vet att de kan vara smittade med dödligt gift lika väl som kärleksdryck eller vad man ska kalla det. Att ditt berättarjag flyr från pilen sätter igång tankarna och man undrar varför. Många som blivit träffade och förgiftade känner nog igen sig och vet att det skapar en fobi för amors pilar.
Mycket inträngande och skarpsynt text Sirpa (eller puffeltufflan) – men Sirpa låter bättre. Jag gillar både formen och innehållet. Bilderna du skapar, dramatiken…
För mig är svaret på din fråga lite nedslånde. Jag föreställer mig tyvärr att det är oss själva vi försöker se i alla andra, och lyckas vi inte se oss själva, då åker någon slags inre rullgardin för våra ögon, och den andre blir osynlig.
Intressant hur du har hanterat hänvisningen till Voltaire, hur den bästa av världar blir den bästa av drömmar. Du kanske inte alls har haft Voltaires “Candide” i tankarna (vem vet sådant), men jag får mycket intressanta associationer när jag parallellställer dessa texter och lägger århundradena emellan. Hur drömmar om en verklighet har förvandlats till drömmar om en dröm.
Författarjaget är uppenbarligen inte nöjd med tillvaron, därför blir titeln en ironi som skapar spänning i texten- en spänning som uppstår först i sista meningen, och liksom suger sig tillbaka genom raderna.
En bra text som ger en känsla av kött och blod mellan raderna. Jag förstår inte riktigt anledningen till att du ska behöva vara anonym, om det inte finns någon speciell anledning bakom det valet. En text blir liksom mer påtaglig när det finns en verklig människa bakom orden. Fast jag är väl bara en gammal stofil – trots att jag precis har passerat 40.
Jag är precis ny här och har inte hunnit läsa någon text ännu. Ett tips som jag har lärt mig från www.fotosidan.se är att kommentera mycket själv. Då finns det stor chans att författaren lägger märke till dig och går in och läser dina texter och kommenterar. Det är så en bra community fungerar. Det är förstås lättare med bilder i och med att de är mer direkta, men jag tror att samma princip gäller även här. Under de närmaste dagarna (ska åka till jobbet nu) ska jag gå in och titta på dina texter och kommentera… Där ser du…
Själv tycker jag att det verkar lite märkligt att de flesta är anonyma här. Anonyma författare är faktiskt lite konstigt – visserligen påbjuds detta av systemet med användarnamn som enda identifieringsmetod. Det funkar nog inte så bra om man heter Anders Svensson eller dylikt. Fotosidan har löst detta mycket bra, där finns det knappast några anonyma fotografer. Det är lite mer sympatiskt tycker jag – att man står för sina uttryck alltså...
Härlig dramatik i denna text Sofia. Du har ett mycket bra sinne för bilddramatik.
Intressant innehåll också. Oftast suktar man efter Amors pilar, samtidigt som man vet att de kan vara smittade med dödligt gift lika väl som kärleksdryck eller vad man ska kalla det. Att ditt berättarjag flyr från pilen sätter igång tankarna och man undrar varför. Många som blivit träffade och förgiftade känner nog igen sig och vet att det skapar en fobi för amors pilar.
Kommentar till texten Dödad av pilen från... av ThePoemGirl
Mycket inträngande och skarpsynt text Sirpa (eller puffeltufflan) – men Sirpa låter bättre. Jag gillar både formen och innehållet. Bilderna du skapar, dramatiken…
För mig är svaret på din fråga lite nedslånde. Jag föreställer mig tyvärr att det är oss själva vi försöker se i alla andra, och lyckas vi inte se oss själva, då åker någon slags inre rullgardin för våra ögon, och den andre blir osynlig.
Kommentar till texten Vad är det vi ser...... av puffeltufflan
Intressant hur du har hanterat hänvisningen till Voltaire, hur den bästa av världar blir den bästa av drömmar. Du kanske inte alls har haft Voltaires “Candide” i tankarna (vem vet sådant), men jag får mycket intressanta associationer när jag parallellställer dessa texter och lägger århundradena emellan. Hur drömmar om en verklighet har förvandlats till drömmar om en dröm.
Författarjaget är uppenbarligen inte nöjd med tillvaron, därför blir titeln en ironi som skapar spänning i texten- en spänning som uppstår först i sista meningen, och liksom suger sig tillbaka genom raderna.
En bra text som ger en känsla av kött och blod mellan raderna. Jag förstår inte riktigt anledningen till att du ska behöva vara anonym, om det inte finns någon speciell anledning bakom det valet. En text blir liksom mer påtaglig när det finns en verklig människa bakom orden. Fast jag är väl bara en gammal stofil – trots att jag precis har passerat 40.
Kommentar till texten Nöjd av Förevig
Jag är precis ny här och har inte hunnit läsa någon text ännu. Ett tips som jag har lärt mig från www.fotosidan.se är att kommentera mycket själv. Då finns det stor chans att författaren lägger märke till dig och går in och läser dina texter och kommenterar. Det är så en bra community fungerar. Det är förstås lättare med bilder i och med att de är mer direkta, men jag tror att samma princip gäller även här. Under de närmaste dagarna (ska åka till jobbet nu) ska jag gå in och titta på dina texter och kommentera… Där ser du…
Själv tycker jag att det verkar lite märkligt att de flesta är anonyma här. Anonyma författare är faktiskt lite konstigt – visserligen påbjuds detta av systemet med användarnamn som enda identifieringsmetod. Det funkar nog inte så bra om man heter Anders Svensson eller dylikt. Fotosidan har löst detta mycket bra, där finns det knappast några anonyma fotografer. Det är lite mer sympatiskt tycker jag – att man står för sina uttryck alltså...
Kommentar till texten Fler kommentarer tack!! av Förevig