Nu 7-8 månader senare så har man upptäckt att det är tvärtom. Har aldrig haft så lite tid över som nu. Jobba är jobbigt. Men till våren! Då ska jag ha kul.
Vem försöker jag lura?
Välskriven och gripande med ett oväntat slut.
En riktigt tragisk berättelse. Ett fiktivt exempel på hur det kan gå i brist på vård för psykiskt sjuka. Verkliga exempel ser vi allt för ofta i dagstidningarna.
Jag upplever i alla fall “bror” som manodepressiv. Rätta mig om jag har fel.
Hur som hellst, riktigt bra!
Instämmer med “Baramig”.
Läsaren lämnas att själv bestämma hur livet fortsätter för familjen vilket känns rätt i detta fall. Instämmer också i att de längre och kanske oftast mer genomarbetade texterna förbises av många på grund av att de just är långa, en anledning till att jag postar så lite.
Dock håller jag inte med om att man ska avstå från negativ kritik. Negativ kritik på ett konstruktivt sätt kan utveckla en skribent otroligt mycket.
Jag tycker att styckeindelningen är väldigt jobbig och skapar pauser där det inte ska vara några. Möjligt att du gjort egna radbrytningar i någon editor där det såg bra ut och sedan blev fel vid överföringen till asfalt. Ett tips för att texten ska lättare läsas.
Oj, blev långt, hoppas folk orkar läsa den här kommentaren. :P
Känner igen mig i känslan du förmedlar. Min farfar dog plötsligt natten till förra lördagen så jag är fortfarande i det stadiet då det är väldigt färskt.
Hur som hellst, bra!
Bra! Härligt tempo i texten som gjorde att man nästan var tvungen att läsa den högt.
Kommentar till texten om hon var en ö skulle hon sjunka av samband
Nu 7-8 månader senare så har man upptäckt att det är tvärtom. Har aldrig haft så lite tid över som nu. Jobba är jobbigt. Men till våren! Då ska jag ha kul.
Vem försöker jag lura?
Kommentar till texten När tiden plötsligt stannar av Oxymoronen
Välskriven och gripande med ett oväntat slut.
En riktigt tragisk berättelse. Ett fiktivt exempel på hur det kan gå i brist på vård för psykiskt sjuka. Verkliga exempel ser vi allt för ofta i dagstidningarna.
Jag upplever i alla fall “bror” som manodepressiv. Rätta mig om jag har fel.
Hur som hellst, riktigt bra!
Kommentar till texten God natt & ett spadtag måne av Ender
Instämmer med “Baramig”.
Läsaren lämnas att själv bestämma hur livet fortsätter för familjen vilket känns rätt i detta fall. Instämmer också i att de längre och kanske oftast mer genomarbetade texterna förbises av många på grund av att de just är långa, en anledning till att jag postar så lite.
Dock håller jag inte med om att man ska avstå från negativ kritik. Negativ kritik på ett konstruktivt sätt kan utveckla en skribent otroligt mycket.
Jag tycker att styckeindelningen är väldigt jobbig och skapar pauser där det inte ska vara några. Möjligt att du gjort egna radbrytningar i någon editor där det såg bra ut och sedan blev fel vid överföringen till asfalt. Ett tips för att texten ska lättare läsas.
Oj, blev långt, hoppas folk orkar läsa den här kommentaren. :P
Kommentar till texten en liten hink av mona
Känner igen mig i känslan du förmedlar. Min farfar dog plötsligt natten till förra lördagen så jag är fortfarande i det stadiet då det är väldigt färskt.
Hur som hellst, bra!
Kommentar till texten En ängels tålamod av Linn