Ja Maria Gripes olika skildringar förtjänar att hållas upp i ljuset.
Men – Citat//Glaset används därför både som en estetisk närvaro och inre metafor; precis som glaset är vårt liv vackert men skört. Älskar vi det så formger vi det efter sanning och skönhet, men mister vi tron på oss själva och dem vi håller kära, så slås glaset i tusen bitar och kan aldrig någonsin återställas.//Slut citat
Dock så illa som du framhåller en av livets vågdalar är nog inte alltid livet – många av oss har i livets dyning gungat både upp och ned mer än en gång.
Betraktar denna text som ett personligt brev till någon som inte bara borde läsa den.
Samtidigt öppnar den gluggar mot förhållningssätt till livet som det kan vara nödvändigt att medvetandegöra sej om – hur smärtsamt det än kan vara.
Pengarna – Den smarta lösningen som någon kom på en gång gjorde att vi slapp byta det ena med det andra – ibland till något vi inte behövde för att kunna byta det till det vi ville ha visade sej i längden utvekla en hel del mindre smickrande sidor hos oss människor där den värsta nog är girighet.
Girighet kombinerat med en annan mänsklig åkomma som penningen smörjer är makt.
När så många försvårande och livsfarliga egenskaper förknippas med en och samma företelse borde den försej med varningstext,,,
Pengar korumperar, Pengar skapar rädsla, Pengar gör att du förlorar dina vänner, (Antingen är dina gamla vänner för fattiga eller dina nya för rika).
:-(
Du har rätt i att mycket ont kommer ur vårt förhållningssätt till pengar.
Vad är pengahanteringen annat än förtäckt människohandel. Du köper eller säljer livstid till högstbjudande = prostitution.
Vad vi inte vet har vi inte ont av – är en sanning som är en lögn.
Det ögonblick vi föddes bekräftades ett val – eller var det ett val som bekräftade oss – eller bara öppnade dörren.
Valde vi livet? Kanske…
Men då valde vo också att dö...
Vi valde döden,,,
Märkligt att se sej omkring och tänka tanken – alla som kilar runt här på jorden upptagna med sina sysslor valde att dö...
Men så kommer det små röster ur förkroppsligade själar om ett liv efter döden – ännu ett liv – ännu en längtan att få dö.
Kanske är dessa rösters paniska budskap endast ett uttryck för rädslan för förändring
sjungen i en brusande kör av kroppens celler
som alla vill liv.
Sjunger dom lögn till sanning
eller vet dom något vi inte vet
vad är liv – vad är död
Dansa och sjung
medan roesn
är röd…
Världens demoni låter oss inte vara – varför skulle vi då låta varandra vara då vi innerst inne vet
att en hand ur mörkret är en fråga – ibland ett rop,,,
att få slippa denna ensamhet…
Citat //utan dig så finns,
inte hon.//
Kan tyckas grymt och fel men inte mindre sant.
Orsak: Hon är endast ett resultat i förhållande till…
Optimistiskt:
“Hon” uttrycker ett annat “hon” i en annan orsak och verkansituation – till HON blir en hon i sej själv stark nog att leva sin egen sanning.
Sådant är vårt personliga lilla puzzel
alla bitar ligger inte snält med rätsidan upp
långsamt genom livet visar sej bilden
vår person avslöjar sin verkliga form
en form som också i sej själv är en puzzel bit
en liten del som söker sin form i det stora
en bit som skavs och skaver sej sin plats
i livets karneval…
Kan ju bara tänka mej fortsättningen – och i “värsta” fall slutet – det beror ju förståss på hur man ser det.
Kanske blir du en såndär kuf som kommer smygande på någon bakgata med en pappkasse i var hand full med obskyr litteratur som du plockat ihop i någt undanskymt antikvariat. Dom finns faktiskt trots att de riktigt goda bundna årgångarna snart bara kan avnjutas på mickrofilm – ganska tort kan tyckas då man äldrig ens kommer i närheten av den slitna bokryggen eller de i kanterna gulande sidorna med typsnitt och anfang som i dag nästan ingen ens hört talas om, mycket mindre fallit i trans inför.
Dessa magiska gamla band, bärare av glömda filosofier, tankar och ideer ur förgången tid – vad ska det bli av mänskligheten utan denna länk till inre andligt liv?
Att drista sej att nämna den moderna tidens ersättning för djup, bildning och kultur – deckaren med soma mord och plumpa beskrivning av mänsklig dekadens, trillern med intrikata redogörelser för maktmänniskors intrigerande, och allehande “gör det själv” beskrivningar i allt från att sätta gränser för den persoliga fettman till – hur snabbast nå toppen på karrriäriternas stege, samt “att bugga ett växthus”.
Särskilt den sista genren har blivit en “bestseller” då just växthus visat sej vara en av de få platser i det moderna sammhället där förtroenden ännu givas. Förmodligen en “dålig vana” härrörande från en sedan länge glömd storsatsning i förlagsvärlden – Att tala med allt ting,,, var det inte hundar så var det hästar – för att inte tala om växter. Detta lär ska ha kulminerat i ren ren folkrörelse “Lär dej tala med dina tomater” som dog ut i likhet med allehanda religioner som försökte haka på trenden och snabt svarade med böker i konsten att tala med gud och andra högre pottentater, men då dessa i likhet med tomaterna förblev tysta dog intresset ut.
Från dessa litterära utsvävningar kan vi nu mera – om vi har tur endast finna enstaka exemplar. Vanligen står dom då att upptäcka förutom i kungliga bibliotekets källare bland gråsuggor och silverfiskar, även också i de tidigare nämnda antikvariaten – lite genant undanstoppade längst ner vid det sällan städade golven, och betydligt dammigare än de mer frekvent bläddrade inbundna årgångarna av Pif och Fib Aktuelt.
Att ur dessa perspektiv sia om framtiden för de ännu överlevande bokmissbrukarna är en aning vanskligt. Förvisso i dag ett harmlöst släkte. Liksom det är svårt att spå framtiden för de ännu bevarade resterna av verkligt litterära alster – denna mänskliga rekvisita och en gång i tiden så viktiga klassmarkör – boken och biblioteken, men ett kan man dock sägaa utan att göra alltför stora övertramp i kravet på vetenskaplig dissiplin och vederhäftighet – boken som företeelse är svår att helt avliva – med tanke på att människan fortfarande lyder under sina instinkter som gägare och samlare så kommer böcker att jagas och sammlas, och då boken i likhet med groddjur och ödlor kan lia intorkade i dy eller i mörka hålor i jordens innandömme så kommer även bokens verkliga värde till nytt liv under ögonen på den som i en aldrig så avlägsen framtid att återuppstå – väcka tankar och knyta band mellan det förgångna och det närvarande.
Om detta är önskvärt kan ingen säkert veta, men förmodligen är det som så mycket annat här i världen – på gott och ont…
Många av oss begränsas av våra språk då våra språk begränsar vår intuitiva närvaor.
Ändå anar vi emellanåt förståelse bortom orden – språk bortom verbalitetens gränser.
Tar vi in även detta i betydelsen av dina nio ord har vi ändå inte utplånat verklighetens gränser, men väl vidgat dom en bit ;-)
Misstänker att dom flesta av dessa tre fjärdedelar är lika okunniga och villseförda som resten av den amerikanska befolkningen, men det fins tyvär de som mycket väl vet vad dom håller på med och tycker att det är försvarbart eller skiter fullständigt i om så vore.
Ja Maria Gripes olika skildringar förtjänar att hållas upp i ljuset.
Men – Citat//Glaset används därför både som en estetisk närvaro och inre metafor; precis som glaset är vårt liv vackert men skört. Älskar vi det så formger vi det efter sanning och skönhet, men mister vi tron på oss själva och dem vi håller kära, så slås glaset i tusen bitar och kan aldrig någonsin återställas.//Slut citat
Dock så illa som du framhåller en av livets vågdalar är nog inte alltid livet – många av oss har i livets dyning gungat både upp och ned mer än en gång.
Kommentar till texten Glasblåsarns barn av infoterror
Betraktar denna text som ett personligt brev till någon som inte bara borde läsa den.
Samtidigt öppnar den gluggar mot förhållningssätt till livet som det kan vara nödvändigt att medvetandegöra sej om – hur smärtsamt det än kan vara.
Kommentar till texten Änglamörderskan, av render
Pengarna – Den smarta lösningen som någon kom på en gång gjorde att vi slapp byta det ena med det andra – ibland till något vi inte behövde för att kunna byta det till det vi ville ha visade sej i längden utvekla en hel del mindre smickrande sidor hos oss människor där den värsta nog är girighet.
Girighet kombinerat med en annan mänsklig åkomma som penningen smörjer är makt.
När så många försvårande och livsfarliga egenskaper förknippas med en och samma företelse borde den försej med varningstext,,,
Pengar korumperar, Pengar skapar rädsla, Pengar gör att du förlorar dina vänner, (Antingen är dina gamla vänner för fattiga eller dina nya för rika).
:-(
Du har rätt i att mycket ont kommer ur vårt förhållningssätt till pengar.
Vad är pengahanteringen annat än förtäckt människohandel. Du köper eller säljer livstid till högstbjudande = prostitution.
Kommentar till texten Pengar påverkar. av Haukau
Vad vi inte vet har vi inte ont av – är en sanning som är en lögn.
Det ögonblick vi föddes bekräftades ett val – eller var det ett val som bekräftade oss – eller bara öppnade dörren.
Valde vi livet? Kanske…
Men då valde vo också att dö...
Vi valde döden,,,
Märkligt att se sej omkring och tänka tanken – alla som kilar runt här på jorden upptagna med sina sysslor valde att dö...
Men så kommer det små röster ur förkroppsligade själar om ett liv efter döden – ännu ett liv – ännu en längtan att få dö.
Kanske är dessa rösters paniska budskap endast ett uttryck för rädslan för förändring
sjungen i en brusande kör av kroppens celler
som alla vill liv.
Sjunger dom lögn till sanning
eller vet dom något vi inte vet
vad är liv – vad är död
Dansa och sjung
medan roesn
är röd…
Kommentar till texten du och jag döden av Yuki
Världens demoni låter oss inte vara – varför skulle vi då låta varandra vara då vi innerst inne vet
att en hand ur mörkret är en fråga – ibland ett rop,,,
att få slippa denna ensamhet…
Kommentar till texten moi osynlig, moi ensam. av Yuki
Citat //utan dig så finns,
inte hon.//
Kan tyckas grymt och fel men inte mindre sant.
Orsak: Hon är endast ett resultat i förhållande till…
Optimistiskt:
“Hon” uttrycker ett annat “hon” i en annan orsak och verkansituation – till HON blir en hon i sej själv stark nog att leva sin egen sanning.
Kommentar till texten dina ord, mot mina av Yuki
Sådant är vårt personliga lilla puzzel
alla bitar ligger inte snält med rätsidan upp
långsamt genom livet visar sej bilden
vår person avslöjar sin verkliga form
en form som också i sej själv är en puzzel bit
en liten del som söker sin form i det stora
en bit som skavs och skaver sej sin plats
i livets karneval…
Kommentar till texten Paradox av render
Kan ju bara tänka mej fortsättningen – och i “värsta” fall slutet – det beror ju förståss på hur man ser det.
Kanske blir du en såndär kuf som kommer smygande på någon bakgata med en pappkasse i var hand full med obskyr litteratur som du plockat ihop i någt undanskymt antikvariat. Dom finns faktiskt trots att de riktigt goda bundna årgångarna snart bara kan avnjutas på mickrofilm – ganska tort kan tyckas då man äldrig ens kommer i närheten av den slitna bokryggen eller de i kanterna gulande sidorna med typsnitt och anfang som i dag nästan ingen ens hört talas om, mycket mindre fallit i trans inför.
Dessa magiska gamla band, bärare av glömda filosofier, tankar och ideer ur förgången tid – vad ska det bli av mänskligheten utan denna länk till inre andligt liv?
Att drista sej att nämna den moderna tidens ersättning för djup, bildning och kultur – deckaren med soma mord och plumpa beskrivning av mänsklig dekadens, trillern med intrikata redogörelser för maktmänniskors intrigerande, och allehande “gör det själv” beskrivningar i allt från att sätta gränser för den persoliga fettman till – hur snabbast nå toppen på karrriäriternas stege, samt “att bugga ett växthus”.
Särskilt den sista genren har blivit en “bestseller” då just växthus visat sej vara en av de få platser i det moderna sammhället där förtroenden ännu givas. Förmodligen en “dålig vana” härrörande från en sedan länge glömd storsatsning i förlagsvärlden – Att tala med allt ting,,, var det inte hundar så var det hästar – för att inte tala om växter. Detta lär ska ha kulminerat i ren ren folkrörelse “Lär dej tala med dina tomater” som dog ut i likhet med allehanda religioner som försökte haka på trenden och snabt svarade med böker i konsten att tala med gud och andra högre pottentater, men då dessa i likhet med tomaterna förblev tysta dog intresset ut.
Från dessa litterära utsvävningar kan vi nu mera – om vi har tur endast finna enstaka exemplar. Vanligen står dom då att upptäcka förutom i kungliga bibliotekets källare bland gråsuggor och silverfiskar, även också i de tidigare nämnda antikvariaten – lite genant undanstoppade längst ner vid det sällan städade golven, och betydligt dammigare än de mer frekvent bläddrade inbundna årgångarna av Pif och Fib Aktuelt.
Att ur dessa perspektiv sia om framtiden för de ännu överlevande bokmissbrukarna är en aning vanskligt. Förvisso i dag ett harmlöst släkte. Liksom det är svårt att spå framtiden för de ännu bevarade resterna av verkligt litterära alster – denna mänskliga rekvisita och en gång i tiden så viktiga klassmarkör – boken och biblioteken, men ett kan man dock sägaa utan att göra alltför stora övertramp i kravet på vetenskaplig dissiplin och vederhäftighet – boken som företeelse är svår att helt avliva – med tanke på att människan fortfarande lyder under sina instinkter som gägare och samlare så kommer böcker att jagas och sammlas, och då boken i likhet med groddjur och ödlor kan lia intorkade i dy eller i mörka hålor i jordens innandömme så kommer även bokens verkliga värde till nytt liv under ögonen på den som i en aldrig så avlägsen framtid att återuppstå – väcka tankar och knyta band mellan det förgångna och det närvarande.
Om detta är önskvärt kan ingen säkert veta, men förmodligen är det som så mycket annat här i världen – på gott och ont…
Kommentar till texten I missbrukskretsar av slowfox
Många av oss begränsas av våra språk då våra språk begränsar vår intuitiva närvaor.
Ändå anar vi emellanåt förståelse bortom orden – språk bortom verbalitetens gränser.
Tar vi in även detta i betydelsen av dina nio ord har vi ändå inte utplånat verklighetens gränser, men väl vidgat dom en bit ;-)
Kommentar till texten VERKLIGHETSNÄRA av slowfox
Misstänker att dom flesta av dessa tre fjärdedelar är lika okunniga och villseförda som resten av den amerikanska befolkningen, men det fins tyvär de som mycket väl vet vad dom håller på med och tycker att det är försvarbart eller skiter fullständigt i om så vore.
Kommentar till texten Ingen gulledikt precis av Bizon